Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jo, Sofia till brud jag tar
Och biir Mæcen as uppå gamla dar.
CHORAGUS.
Ett sällsamt undantag bland krigsmän nu för tiden,
Att ha så fredligt mod! — Och det så midt i friden!
Men ser jag rätt? Jo visst — här kommer Jorden glad,
(Jorden uppträder, jemte sin måne.)
Vår allas moder huld och sista hvilostad. —
Om våren några ord hon borde förebringa,
Men vid en vår som vår — ho kan sin sångmö tvingaP
Den tycks ju vara blott en bitter ironi
Och lockar skalden sjelf till endast parodi:
«Våren är kommen. — På sina kransar,
»Kransar af ris, lägga kråkorna ägg;
»Taklister bära isgråa fransar,
«Nutida vårgudens glittrande skägg.
«Djupt ner i pussen grodorna skria:
«Nu är det vår! — hurra! hurra!
«Våren är kommen etc.»
Ja, ända in i lynnets djup sig tränger
Den spetsgårdsis, som våren utestänger.
Tills jorden blir grön och tills himlen blir blå
All verlden är likaså gul som grå;
Det händer, emedan
Kråkornas nedan
Står på. —
Naturen tycks ympa på själn sina fel,
Och hjertat käns krympa — till kråknedandel. —
Men låt oss höra dock hvad Jorden qväder!
Kanske en profetie om bättre väder?
Fahlcrantz’ saml. Skrifter. VII. 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
