- Project Runeberg -  Chr. Er. Fahlcrantz' Samlade skrifter / Band 7. Vitterlek /
157

(1863-1866) [MARC] Author: Erik Fahlcrantz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

157

NY SESSION.

JAPHBT.

Enligt mitt löfte har jag nu kastat en blick i återstoden
af det der «Vågspelet» och äfven tagit kännedom om sjelfva
Originalsagan. Det har fallit såsom fjäll från mina ögon. —
Förf. har i l:a s. k. Vågstycket bestuckit oss, och äfven mig,
med en mängd interessanta, brillanta, rörande, o. s. v., scener.
Visserligen var äfven deri, jemte de redan anmärkta fel,
mycket annat som bort öppna ögonen (t. ex. konungens många
inconseqvenser, prinsarnes partiella obetydligheter, lånen ur en
främmande författare, o. s. v.}. Men sådana äro vi. Den
strängaste granskare bländas någon gång af dictionens ytliga
förtjenster. Bedan der hade Förf. alltför litet följt originalet.
Så i sjelfva titeln har han, af falsk blygsel, ej funnit den
ursprungliga gentil nog. Han tänkte, att den skulle låta
alltför vulgär. Denna är nemligen: «En sällsynt, märkvärdig
och lustig historia om Pelle Båtsman, huruledes han efter
mångahanda äfventyr blef upptagen till konung i Armenien.»
Men för hjelten var det väl fastmer en heder att hafva varit
sin egen lyckas smed, då man måste till och med beklaga
de till höghet födda, hvilkas personliga storhet sällan fullt
erkännes. — Och likasom han i l:a Akten afvikit genom ett
för mycket, ett för litet och åtskilligt alldeles falskt, så
äfven i det följande.

Enkla förhållandet är, enligt urskriften, detta: konung
Elmansib i Armenien hade verkligen till alla länder utsändt
en mängd sjökaptener (icke Amiraler, såsom de här skrytsamt
kallas), för att uppsöka hans försvunna dotter Clelia (icke
«Bertha», hvartill hon här, förmodligen för den der «snufvans»
skull, förvandlats), med löfte om hennes hand såsom belöning
åt den finnande. En af dessa kom till Trapezunt, der han
väl ej fann den sökta prinsessan, men deremot den osökte
blifvande hjelten, då för tiden en skomakarelärling,
lösdrifvan-de af olust till arbete och af lust till äfventyr. För denna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:17:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fcesamlade/7/0162.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free