Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bröst samt förädlande omskapar hans regeringsåsigt, och 2:o,
sedan dess jordiska ursprung blifvit bekant, Peter personligen
introducerad och hans själsadel bepröfvad, samt framförallt hans
härkomst från en gammal konungaätt känd och behjertad —
verkar en ynnest, som vida ädlare och sannolikare, än den i
Sagan berättade, något vulgära anledningen, motiverar Peters
adoption till kungamåg och slutligen till medregent. Men
förf:s bemödande att någorlunda resonligt combinera begge
motiverna var synbarligen för stort för diktarens förmåga.
Likasom detta, hela dikten genomgående, försök — att förbinda
det yttre, skådeliga, med det allegoriserade inre — väl skall
hafva sin höjdpunkt i denna här fulländande försmältning af
begge elementerna, så kan man väl med skäl säga, att
misslyckandet af detta försök just här culminerar, d. v. s.
tydligast culbuterar.
Att åtskilliga enskilda partier i pjesen, t. ex. gastarnas
duett efter försoningen, den vilda röfvarechören efter
prinsessans försvinnande, m. fl. (jag kan, om så önskas, en annan
gång meddela prof af sådana), icke sakna all poetisk förtjenst,
äfvensom att den theatraliska effekten af åtskilliga scener,
förståndigt uppsatta, icke skulle taga sig illa ut, må medgifvas;
men detta förslår ingalunda att af det hela göra ett verkligen
dramatiskt helt.
Onekligen brillant, äfvensom icke utan en viss sinnrikhet,
är sjelfva slutscenen. — Det är en Armenisk hoffest i
anledning af den unga drottningens första modersglädje. Titanias
orakelsång i slutet af första Vågstycket («När så man flängt i
månader nio––––––-i en person», se sid. 64), har gått i
fullbordan. På sin gamla, nu för tillfället från den regerande
mågen åter lånade thron ser man den höge exkonungen i
morfaderlig fröjd och af bengalisk eld förklarad, på sin
partriar-kaliskt sträckta fot gunga sin egen och Folkungarnes färska
ättling, under det han sjunger:
«En liten resande är kommen,
Och hela verlden tycker om’en.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
