Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
buktalare), denne man bragte snart till mognad de frön, hvilka
naturen hos mig sådde. Hvad under, om snart alla manna*
hjertan i Philisteen voro i låga. Hvad under, om den rikt
begåfvade och så bildade försköt dem alla och trängtade efter
en mer beslägtad själ! Huru skulle min far, en köpman och,
medgifvom det, en sjöröfvare, fatta denna storhet? Den gällde
for honom såsom halsstarrigt öfvermod. — Då kom från
Cypern en gästvän och compagnon till min far. Han såg mig,
d. ä. han brann. Likgiltig för mig, såsom alla, blef han mig
vidrig, då mina föräldrars bestämda önskan förenade sig med
hans böner. Jag hade ännu motstått, om icke min underbara
lärare sjelf sagt: «gif efter! Allt skall bli godt, bygg på mig!»
Förlofningen skedde; offret var in vigd t. Då — o hårda öde!
högst besynnerlige Magus! — då först uppenbarade sig den
man, hos hvilken den eviga tveklangen med mitt hjerta var
nedlagd. — På jorden heter han Jonas, profet, predikant af
den mest gouterade smak. Han kom till Joppe. Han
predikade på torget. Från mitt fönster såg jag honom, hörde jag
honom. Då förstod jag mig sjelf och verlden och allt. I
mitt fönster såg han mig och hans ord blefvo lågor. Hela
staden var omvänd, och äfven jag. Mina känslor blefvo
synbara för mina föräldrar och för den eländige fastmannen. Då
ryckte de mig bort. Till Cypern skulle vi; der skulle jag
glömma den oförgätlige. Der skulle det sista, obrytliga
inseglet sättas på den afskydda förbindelsen. Och nu —
vidunderliga öde! — i vår slup fara vi af. Midt på sjön sticker upp
en storm — en minuts dödsångest — slupen hvälfver — ur
vågen ilar upp ett odjursgap — in rusar familjen, sväljd och
— räddad; ty se, efter ett omtumlande i mörkret stöter man
på en ordentlig dörr, stiger in, finner allt hvad man för ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
