Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och hade icke fra von Horst varit en af hans patienter, skalle
jag kanske aldrig lärt k&nna henne. Maria uthärdar hvarje
prof: hennes hjerta år rent guld; skön och oskyldig är hon
som en engel. Jag hör ännu hennes barnsligt naiva svar; och
m&lningen sedan! Jag kan säkert hoppas, ty utan denna
känsla hade hon ej så troget tecknat mina drag. O, du goda,
huru lycklig vill jag ej försöka att göra dig — hela mitt lif,
min själ vare dig egnad! Jag vill nu icke längre tiga...........
I morgon vid hemresan från slädpartiet... ah, det blir
förträffligt! Ingenting kan passa bättre. I morgon således, vid det
här laget, är jag, om Gud vill, en förlofvad man, och till
midsommar reser jag med min sköna brud till Brunkenäs att
emot-taga den faderliga välsignelsen. Jag mins, när jag förliden
sommar var hemma, huru min far många gånger brydde mig
för Julie St—hal. Han lofvade till och med, tror jag, att
lägga sig ut för mig hos brukspatronen. Nå, Gud vare lof,
med nästa post skall han få veta att jag i det fallet af säger
mig hans faderliga omsorg .... Men nu torde det vara tid att gå
till hvila, så att jag ej i morgon ser ut som jag rumlat bort
natten.”
Hastigt var doktorn förflyttad till drömmarnes rike. De
tycktes dock ej vara af samma natur som de, vid hvilka han
insomnat, ty då han först långt in på morgonen vaknade, var
hans första ord: ’’Hu, rysligt!*7 Men sedan han en stund
stirrat framför sig, utropade han, för att liksom på en gång
för-’störa det otrefliga minnet af nattens fantasmagori: ”Bah , jag
är ingen narr, ingen gammal käring, som tror på drömmar!’7
Han steg upp. drack sitt kaffe, klädde sig med synnerlig
omsorg och gick ut på den vanliga förmiddagsrunden, hvarefter
han, i sällskap med några muntra bröder, åt middag på
stadens bästa värdshus och upplifvade der vid glasens klang och
muntra samtal sina minnen och förhoppningar från den
föregående till den stundande aftonen.
Klockan 3 eftermiddagen var staden W—s torg en
samlingsplats för dess unga och eleganta verld. Slädarne samlade
sig, brokiga, med och utan nät; bjellrorna klingade, håstarne
frustade, piskorna klatschade, herrarne befallde, skjutsbönderna
muttrade, anordningar till höger och venster — allt lif och
rörelse. Slutligen ankommo de sista slädarne.
”Hvad tusan, bror Klein, har du ingen dam?” ljödo
bas-och tenor stäm mor från flera håll.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
