Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bl& kappa af l&tt form och ett grönt ressk&rp — gaf han sig
i samspråk med värden rörande den vigtiga frågan att få
dennes egen häst för att slippa vänta på skjuts. Under
tiden hade herrn i den andra släden ändtligen så till vida blifvit
befriad från all sin ombonad af björnskinshudar,
vargskins-pelsar och kappor att han i en tätt åtsittande resdrägt och
utanstöflar fick andrum att utdela sina befallningar.
”Hör nu på hvad jag säger dig!” ljöd det ur en ton,
som icke tycktes älska motsägelser. ”Packa upp buteljerna ur
drummeln, lyft sedan upp det der flaskfodret till venster.. .
mycket försigtigt .. . icke så häftigt, din slarfver.. . se så!
Kantinen der nu; och slår du sönder något, förstår du” — den
befallande herrn lyfte härvid på den lilla smakfulla persedeln
han höll i handen — ”så får du känna på den här.”
”Åh, kors”, svarade skjutsbonden förtretad, ”jag har väl
burit några buteljer och tocka der skrin förr en gång.”
Dessa ord nådde dock icke den resandes öra, ty han
stod redan i dörren till stugan, och med ett temligen vänligt:
”God dag, fader gästgifvare, har ni icke rum för mig?”
hel-sade han värden.
”Sannerligen, herr brukspatron, om jag det har, förrän
det blir uppeldadtl” genmäl te denne.
Herrn i kappan vände sig nu om. * För tusan — hvad, min
heders bror, är det du!”
De resande skakade hvarandras händer, och på en hjertlig
omfamning följde frågor och svar i legio.
”Nå, sannerligen”, ropade brukspatronen, ”detta är ett
lyckskott, för hvilket jag tackar min goda stjerna. Mer än
en dag har förflutit, sedan vi för åtta år tillbaka skildes i
Uppsal».”
”Ja, det har det visst 1” svarade officeren. ”Men vi måste
dricka ett glas på återseendet. Hej, gästgifvare, har ni något
att dricka, som duger?”
”Jag fruktar”, yttrade gästgifvarfar och ref sig betänkligt
bakom örat, ”jag fruktar det är surt. Du har ju ej bryggt
se’n före jul, Märta?”
”Ha, ha, ha,” skrattade brukspatronen, ”det synes att
bror K— ej är van att resa mellan Smålands gästgifvargårdar,
ty då frågade du ej här efter nektar. Men, ser du, bror”,
tillade han med stolt sjelfförnöjelse, ”den saken skall jag
af-hjelpa. Jag reser aldrig utan att vara försedd med alla de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
