Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Ja, ja,” suckade Karolina, gud vet bäst hvad som skall
ske. Alltsedan barndomen har herr Lindman i m&nget litet
bekymmer varit min förtrogne . . . jag vill äfven nu tala öppet.
Ni vet att familjerna Klein och St—hal sedan en mängd af
&r tillbaka lefvat pä en utmärkt vänskapsfull fot med
hvarandra. Pappas och brukspatronens vänskap bar varat fr&n
ungdomstiden, dä deras fäder lefde på samma sätt. För att
befästa detta förhållande och göra det ännu varmare har pappa
begärt af sin gamle vän Julies hand för Waldemar; och
öfver-tygad att detta äfven fullkomligt instämmer med dennes egen
önskan, är det för att välsigna deras förening innan sin
bortgång som han åstundar att de här skola mötas.”
”Evige gud,” pustade Lindman, ”hvilken hustru åt min
hederlige redlige herr Waldemar! Ett sådant kokett stycke, och
högmodig och tiligjord se’n . . . aj, aj, ajl”
”Nånå, kära herr inspektor, hon är ingen engel, men
besinna att pappa tror det Waldemar länge älskat henne; och
dessutom är hon skön, ovanligt skön och rik, det känner ni.”
”Det må hon vara, och tyvärr är det just deraf hon
blif-vit förhexad; men jag säger förut att det är en stor olycka.”
”Vidare,” återtog Karolina, ”anser pappa att det blir en
stor lycka för mig. Hvar skulle väl jag taga vägen? Ni vet
väl att jag och gamla tant icke kunna bo ensamma här.”
”Det behöfver ni ej heller, mamsell Lina! Ni har en
säker tillflykt, när ni vill. Väl är kyrkoherden en man till
åren, men det är dock icke ett parti att förakta, och nog satte
jag hellre fötterna under eget bord än under en sådan
svägerskas.”
”O, tala ej derom! Jag vill snarare tjena än gifta mig
blott för att blifva försörjd.”
Inspektoren skakade på hufvudet. ”Det skälet, menar jag,
kan vara vigtigt nog, men menniskans vilja är hennes
himmelrike! Emellertid torde den dag komma, då ni ångrar er.”
”Aldrig, herr Lindman! Den gode kyrkoherden förtjenar
varmare känslor för tillbudet af sin hand och sitt hjerta än
jag kan skänka honom. .. . Således kan jag ej komma att
ångra det jag ej velat bedraga honom. ... Men,” tillade hon och
afbröt ämnet, ”jag fruktar att pappa kan hafva misstagit sig
på Waldemars känslor.......Tyst, skäller ej Fylax. . . .”
Inspektoren tände hastigt en vaxstapel och gick ut.
Karolina knäföll under stilla bön vid sängen. Efter en stund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
