- Project Runeberg -  Waldemar Klein. Novell /
47

(1861) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

”Bätt förtretligt”, öfverlade hon för sig sjclf, ratt Klein ju8t
nu skulle vara borta. Är det den hedersmannens allvar, så vill han
bafva.rent svar. . . Hm, hm, hvad skall man företaga sig? Om
flickan ändå vore förståndig!” Nu följde tre betänkliga ”hm”
— ty det var mer än troligt att Maria icke skulle blifva
förståndig .... ”Det förtryter mig att doktorn ej sjöng ut med
hvad han tänkte, sista aftonen han besökte oss. Nu skall
jag kanske komma i klämman och ej kunna säga hvarken nej
eller ja.”

Så slöts fru von Horsts hastigt omvexlande tankegång,
under det Maria slog i kaffe och herr Billing öfverläste
inledningen till sitt tal. Dessa tre särskilta förrättningar
föranledde en tystnad, den Maria ej kunde begripa, men som hon
trodde vara passande att afbryta.

”Tillåter onkel/* sade flickan, hvilken sedan barndomen
varit van att anse Billing soni en annan far, natt jag får
stoppa en pipa?’’ Utan att afvakta svar sprang hon ut och återkom
snart med den nämda pipan, jemte en itänd vaxstapel.

”Tack, tack, min söta flicka l” sade grosshandlaren, i det
han mottog pipan och kysste hennes hand.

”Nå, sannerligen,” utbrast Maria skrattande, ”blir icke
onkel så ytterst artig på gamla dagar, att våra unga herrar
ger-na kunde taga exempel deraf.’*

”Åh, hur gammal tror du väl jag är,” svarade Billing med
en ton af lätt missnöje och förtrytelse, ”efter du anser en
sådan artighet för långt drifven vid mina år?”

”Jag vet ej så noga, bä6ta onkel. . .emellan 40 och 50
år — men hvad jag med säkerhet vet är. att det icke var min
afsigt att såra med mitt skämt. Det är ju känt att jag är en
yrhätta.”

°Du är ett godt barn!”, svarade han, fullkomligt blidkad.
”Men du är äfven en förståndig flicka . . . derföre har jag ett
litet förslag att göra dig.”

Fru von Horst vågade knappast andas.

”Du vet,” fortsatte Billing, ”att jag hvarje år på min
födelsedag bland mina fruntimmersbekanta utväljer en värdinna,
som förestår och upphöjer högtidligheten. Den inträffar väl ej
förr än fjorton dagar efter midsommar — men jag önskade att
i tid fråga dig om du för nästa gång vill åtaga dig bestyret
dermed ?”

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:18:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fcewklein2/0051.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free