Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligtvis lika oskyldiga föremål för utbrottet af hennes dåliga
lynne. På dessa hade hon ej hunnit längre än till titelbladet.
Helt och hållet främmande för så revolutionära känslor,
satt Karolina ensam hos den sjuke, uttröttad af nattvak och oro,
ty doktorn hade alltid vändt sig till henne och herr Brink med
de föreskrifter han lemnat. Arbetet hade nedfallit på hennes
knä, en och annan tår stal sig tyst utför kinden och med
åter-h&llen andedrägt lyssnade hon på den i orolig feberslummer
försänkte sjukes halfbrutna meningar. Efter en stund såg hon på
klockan och fann tiden vara inne, då Gustaf borde intaga ett
af de ordinerade medikamenterna. Hon blandade det tyst uti
litet vatten, väckte honom och stödde hans hufvud, medan han
nedsväljde det, hvilket emot all vana skedde utan gensträfvighet.
Han kände tydligen igen henne, ty han behöll hennes hand
i sin och sade knapt hörbart: ”Gå ej bort, ifall jag somnar 1”
hvarefter han åter straxt inslumrade.
Karolina satt der nu i en lutande, rätt brydsam ställning,
utan att våga röra sig, samt blyg och rädd att någon skulle
komma. Hennes hjerta slog så fort, hvar gång det gick öfver
förmaksgolfvet utanföre, att hon tyckte den ankommande gerna
kunde höra dess slag, innan han öppnat dörren. Denna
fruktan var dock förgäfves. Unga bruksherm befans nog kinkig
och svår att göra i lag, då han var frisk; när han nu låg sjuk,
kunde man vara mer än såker att ingen af den lägre personalen
inkom utan att behörigen kallas. De hade hellre sprungit en
Qerdingsvåg i det grufligaste oväder för sin unge herre än för
en qvarts timma bytt plats med mamsell Karolina framför hans
sjuksäng. Husets öfriga ledamöter voro deremot sysselsatta på
s&tt redan nämdt år.
Men Karolina, som ej kände detta, kunde ej längre
uthärda sin ångest, utan drog sin hand tillbaka. Genast vaknade
Gustaf, såg upp med en misstrogen blick och hviskade: ”Du
vill göra dig lös — hvarföre vill ej Karolina vaka en stund
hos mig?v
”Ack, säg icke så, Gustaf!” svarade hon, glad att höra
honom tala redigt, men likväl ledsen öfver det missnöjda
uttrycket i hans blick. ”Jag har ju vakat alla nätter och dagar . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
