Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kommen ett godt stycke utom staden, började han ordna
sina förvirrade begrepp. Det första, han klart p&minde sig, var
att herr Billing ganska höfligt aftngit hatten och framräckt sin
hand till helsning, just då han som en förryckt sprang sin v&g.
Härefter framställde sig den pinande tanken : ”Det lärer väl nn
▼ara afgjordt, efter de så der förtroligt spatsera tillsammans.0
För det tredje vaknade föreställningen hvad Billing skulle tänka
om hans besynnerliga uppförande och huru han skulle skratta
åt honom, ifall han kände orsaken dertill.
”Fördömdt!” ropade han högt. Men då kom den fjerde
och sista erinran i bilden af Marias qvalfulla blick. ”Gode gud,”
suckade han nu, ”hon är säkert olycklig. Jag uthärdar ej att
se henne .... Men i hennes väsende, låg dock en hög grad af
nndergifvenhet, och jag vill ej längre vara en narr, åt hvilken
en förståndig man pekar finger. Hvad som en g&ng skett, kan
ej ändras. Ah . .. blott jag bestämdt visste om de vore
för-lofvade!"
Han bemödade sig allvarligt, då frestaren åter uppträdde,
att icke tänka på detta ämne och sökte att med all makt
qvar-hålla Julies blid. Men det mödosamt tillkämpade lugnet var
bortblåst, och våldsamt kastade hjertats upproriska stormar hans
öfvertygeUe omkring på den allsmäktiga känslans fridlösa haf.
I denna sinnesstämning återkom han hem, gjorde ett par slag
kring golfvet, nedtog från en hylla den gamla familj bibeln,
uppslog den, och de första ord hans öga träffade voro dessa: ”En
rättfärdig mans bön förmår mycket, der hon allvar är,0 understrukna af
hans fars egen hand. Waldemar var i hög grad religiös, och det
föreföll honom som om den bortgångnes ande hviskat dessa ord
åt hans upproriska sinne. Han kände sig deraf lugnad. Till
en början besinnade han om ej bästa medlet att befästa sig i
sina goda föresatser vore att så fort som möjligt begära
permission och resa till Knapergården på några veckor. ”Jag vill
ock”, tillade han, ”visa mig i min vanliga sällskapskrets och
försöka att blifva hvad jag fordom var.”
I detsamma föll hans blick på en biljett, den han på
morgonen erhållit och hvilken innehöll en bjudning till aftonen hos
borgmästarens. ”Jag går ditl” sade han, ehuru han redan
svarat nej Beslut och handling voro ett.
Klockan 8 stod vår hjelte i borgmästarens tambur, och ett
par Ögonblick senare bugade han igenom hela salongen, med
batten i hand, upp till öfra ändan, der värdinnan hade sin plats.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
