Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"Ack, du enfaldiga barn/’ svarade brunetten och drog
medlidsamt på axlame, ndet är en växt, en herrlig växt, som
fortplantat sig alltsedan Adam och Eva lustvandrade i eden; men
den är i hög grad giftig och angriper vid minsta närmande
alla dem, som af nyfikenhet eller oförsigtighet komma den för
nära.*7
”Min gud, sä besynnerligt!” utropade den unga flickan och
vände sig till löjtnanten .... Haf den godheten, herr M., och
beskrif litet närmare denna växt för mig.”
"Hvilken växt?” frågade denne, halft förtretad att blifva
af-bruten i en hviskande förklaring till blondinen.
”Den, som lindansaren hade med sig. Ni nämde den nyss.
Ja^hör att den skall vara så giftig.”
”Ger ni den vackra aktrisen namn af en giftig växt,” sade
löjtnant M. leende, ”så torde hon ej bli er synnerligen
förbunden för artigheten.”
’ Var det en aktris ni menade, d& ni talade om den der
förtjusande paradis .... jag har glömt huru ni kallade den ?
”Ja visst!” försäkrade löjtnant M. småleende. Och nu
drogos alla öfverläppar en half tum ned öfver underläppen. Och
de, som hade mindre verld, skrattade helt oförsynt på den unga
flickans bekostnad, hvilken, med en tår i ögat, förvånad såg sig
omkring i kretsen om ej någon ville taga hennes försvar.
Då framträdde Klein, som afhört samtalet och aldrig
kunde tyst åhöra huru elakheten roade sig på de oskyldigas
bekostnad. ”Beskrifningen,” yttrade han, “var rätt sinnrik, men efter
min åsigt var det en angenäm vinst att ej förstå den."
Brunettens eldiga blick hvilade en sekund på Klein med
ett uttryck, som hotade med hämd. ”Huru är det fatt, herr
doktor,” frågade hon ironiskt, ”varar somnambulismen ännu?’
”Jag är icke nog lycklig eller skarpsinnig att kunna följa er
tankegång!” svarade Klein, som ej förstod hänsyftningen.
"Ah, jag menar blott om det förklaringstillstånd
återkommit, hvaruti jag såg er i förmiddags. Man kunde sluta det af
edra besynnerliga yttranden."
Bryderiets och förtrytelsens purpur glödde på vår hjeltes
kinder. Att försvara sig hade blifvit att ingå i en strid, som
med den klipska brunetten till motståndarinna ofelbart skulle
ha slutat med hans nederlag, ty hon bodde i det hus, vid
hvilket han på förmiddagen mött Maria. Han åtnöjde sig derföre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
