Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om dem. Det tog likväl herr Trasselin icke i Öfvervägande.
Han blåste, svettades och torkade sig oafbrntet med en ny
blårandig lärftsnäsduk, på det att den af hvit sockerduk icke
skulle blifva osk&rad till morgondagen, då den lik en vänlig
fridsflagga skulle sväfva mellan hans hand och predikstolen.
Emellertid är det vanskligt att vara för mycket blygsam.
Magistern, från barndomen van att höra föreläsningar om
hushållning med tvätt, ville dermed så sällan som möjligt besvära
fru prostinnan. Men derigenom röjde han, hvad han gerna
velat fördölja, att då n:o 1 af hans 12 hvita näsdukar tvättades, låg
nollan ensam qvar i lådan. Stackars Trasselin, han torkade
sig med den blå näsduken, och hans annars bleka hy antog
allt mer och mer någon likhet med blåsippans färg, blott med
den skilnad att skiftningen ej klädde honom lika väl som
sippan.
Efter ringdansen började valsen. Waldemar och Julie,
baronen och Maria dansade alltid ut på en gång, och liksom
det öfriga sällskapet haft nog att blott se på de herrliga
smidiga gestalternas lätta rörelser, stod det nästan stilla och lät
dessa ofta dansa ensamma.
Marias blick var oaflåtligt fästad mot golfvet. Den
arma Maria! Såg hon framför sig, så mötte hennes öga
Waldemar; såg hon åt sidan upptäckte hon honom, och hvarthelst
hon blickade, blcf det alltid han och vid hans sida Juno sjelf,
hvars eldiga strålande blick tycktes jemt påminna Maria om
sin egen obetydlighet. Hon vågade nu upplyfta sina ögon på
sin kavaljer och blef alldeles bestört öfver den mörka hotande
blick, hvarmed denne betraktade Waldemar. Då blef hon,
liksom alla Evas döttrar, frestad af nyfikenheten. Hon ville veta
huru Klein betraktade baronen, och hon tvekade om det var
han — ty hans utseende påminde om ett uppretadt bundet
lejon, framför hvilket något vidunder höll dess unge i gapet.
Aldrig hade hon trott det möjliga att Waldemar kunde få
ett sådant uttryck i sina lugna milda drag.
Nu måste hon åter se på Juno, och Marias ädla höga
sinne bäfvade tillbaka för den triumferande blick, hvarmed
Julie vexelvis betraktade baronen, Klein och henne (Maria)
sjelf. ”Det är då Waldemars fästmö !n tänkte hon och suckade
ovilkorligt. Derefter begrundade hon huru besynnerligt det var
att de många olika sinnesrörelser, hvilka lifvade de~as själar,
kunde förenas med den yttre glädtigheten, hvilken på musikens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
