Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dag? fortfor prostinnan. ”Allt detta har Lovisa uträttat på
morgonstunden. Den flickan blir en dugtig husmor med tiden,
försäkrar jag.’*
"Åli, kors hvad den flickan är snäll!” tänkte magistern, men
hindrades att yttra sin mening af en stor kycklingvinge, den
han höll emellan tänderna, hvarföre han, s&som tecken af
beundran, endast kunde skaka p& bufvudet.
’ Nå,” sade prostinnan, ”jag var ej precist närvarande, när
ni dansade kronan af bruden — hvem fick den, och hvem fick
kransen ?"
”Den senare fick undertecknad,’ svarade magistern med
en bugning, ”ocb . . . och mamsell Lovisa fick kronan.”
”Ab, kors bevara mig!” utbrast prostinnan med lyckad
förvåning. ”Nå nå, ingen vet hvar haren har sin gång, s&som
ordspråket säger. Ställ sig väl med folket, herr magister, så
t&nker jag att han kan vara så nära som någon annan till
kom-ministraturen, då gubben Hartmansson dör: och,” tillade hon
8iuåskrattande, ’ om några år har jag ingenting emot att göra
om det här besväret.”
Magistern blef blodröd i ansigtet och framstammade
några ord, dem han ej sjelf förstod, långt mindre prostinnan.
* Så så, raljeri apart I ’ återtog den senare. Jag
förmodade att Waldemar Klein och Julie St—hal, hvilka snart tros
komina efter, skulle fått kronan och kransen.”
Om än brudparet ärnat det,” svarade magistern, ”så
kunde det ej låta sig göra, ty så snart sällskapet steg upp från
bordet, smög doktorn bort till det rum, som blifvit anvist till
berrarnes bostad för natten. Han sade att han mådde illa, och
det syntes ej olikt.”
Vid de sista orden hördes buller i trapporna, och straxt
derefter inträdde bruden, i hvit morgonrock och första
fru-mössau, blygsam som det höfdcs, och brudgummen lycklig och
stolt i sin nya värdighet af äkta man. B&da nalkades
prostinnan, hvilken med tårar i ögonen gaf dem sin välsignelse,
jem-tc huldrika förmaningar för framtiden. Dessa senare afbrötos
dock snart af de tillströmmande bröllopsgästerna, och månget
skämt och mången inbillad qvickhet ställdes till bruden, hvilka
belönades af kommissarien Lynnells goda skrattmuskler. Allt
var munterhet och sprittande lif.
Efter frukosten skulle man begifva sig till kyrkan, och
de som ej voro hågade dertill, fingo sörja för sig sjelf va bäst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
