Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Alla dessa känslor eller rättare lankar sprungo, likt ett
antal ostyriga nyas utsluppna skolpojkar, omkring i eller, snarare,
med baronens hjerna. Slutligen arbetade sig doek ett resultat
fram ur de m&nga, dunkla, orediga föreställningarne. Detta
tycktes vara upplösningen af det problem, ryttmästaren sökte
utreda i afseende på den gordiska knutens äkthet; och det
beslut, hvilket segrande uppstod ur striden emellan den så
kallade hederskänslan, hvilken predikar: *’Du skall icke hafva lust
till din nästas .. . ." och den, som talar om omöjligheten af
kors och försakelse, gaf sig andtligen luft i halfhögt uttalade
meningar.
”Det här är alldeles rasande. . . Sex veckor förspillda!
Nej, nej, ödmjuka tjenare, man måste smida medan jernet är
varmt... nu eller aldrig . . . Hans fästmö .. . visserligen; men
jag kan icke hjelpa saken.. . . Den stolta Julie är mig
bevågen, det är klart, och således förekommes blott gemensam
olycka. Och doktorn se’n,r — härvid spelade ett hånfullt
triumferande leende* kring ryttmästarens välbildade läppar, och
han virade flitigt mustascherna upp och ned — ”ja, doktorn
skall bli förbannadt. flat!*’
Nu behöfdes inga flera skäl. Baronen var mer än
Öfver-tygad om behörigheten af det steg, han ärnade taga. Han
återvände således åt prostgården för att skaffa sig ett samtal
med Julie. Nu var ej tid ntt dröja: han hade beslutat att
i likhet med Alexander afhugga knuten. Och hvad var
be-vekelsegrunden för hans handling? Kärlek? Visserligen var
den artikel, som baronen plägade kalla sitt hjerta, i detta
ö-gonblick med i spelet, men sjelf visste han bäst att han
aldrig ansåg det löna ihödan att hålla reda på denna
obetydlighet. Friheten att gå och återkomma, när det ej längre
trif-des på sina utflykter, var ett privilegium, som baron von K—
aldrig kunde eller ville neka sitt hjerta.
Nå, var det då egennytta? Det är sant, baron von K—s
hela egendom inskränkte sig, å ena sidan, till en för hans
stånd passande garderob, hvarvid dock ännu hängde några små
Bylunds-räkningar, hvilka, i afseende på tiden då de skulle
inlösas, voro ställda på samma fot som hnlfva ackordssumman.
Härtill kommo tre stycken ytterst moderna piskor samt lika
många ridspön, en sjöskumspipa, tvänne rapphönshundar och
en förträfflig dubbelbössa. Men å andra sidan var han
inne-hafvare af ett vackert aneigte, en ståtlig växt, ett lysande ytt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
