Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Baronen blef aå öfverr&skad och ledsen att han ej visste
hvad han skuUe göra för Att se ain mest brinnande önskan
uppfylld. I detsamma inkom Gnstaf. Gubben St—hal
meddelade honom genast sitt oeh baronens samtal.
Denne, som väl kände att ryttmästaren aldrig i längden
skulle trifvas i den husliga stilla kretsen efter sina fordom sä
lifiiga och bullersamma dagar, och som äfven insåg att Julie
lika litet skulle finna sin lycka deruti, understödde baronens
önskan, öfvertygad att, då båda längtade efter ombyte, det
icke skulle tjena till befrämjandet af ett trefiigt familjlif, om
man sökte qvarhålla dem emot deras vilja. Han bevisade
fadern att de dubbelt skulle längta efter det älskade hemmet,
sedan de en tid svärmat omkring, beskref Julies önskan att
få se alla Stockbolms-verldens herrligbeter, talade derom aom
något uaturligt för- hennes lynne och kunde öfver hufvud icke
icke inse hvarföre något hinder borde läggas i vägen för
deras resa. Ryttmästaren tryckte tacksamt sin svågers hand, och
gubben hade redan till hälften gifvit efter, då Julie, hvilken
satt i andra rummet, på en vink af sin man inträdde och
genom smek och böner bragte den omtvistade saken till ett
lyckligt slut.
Resan gick för sig. Det förnäma, luftiga och lysande lif,
som nu tog sin början, behagade Julie ganska mycket.
Rytt-mästaren hade med smak och stor kostnad låtit möblera den
ljusa och vackra våning, som en gammal bekant förskaffat
honom. Betjenter i livré och ett par smånätta jungfrur
fjäskade i beställsam ödmjukhet omkring den unga friherrinnan
vid hennes ankomst för att afvakta hennes minsta befallning.
Med ett triumferande leende förde baronen sin fru genom de
präktiga rummen och stannade slutligen vid ett, som han
gifvit namn af sin hustrus budoar. Detta var inredt o oh
ord-nadt med den mest vidsträckta omtanke och den finaste
uppmärksamhet, hvilket ej vaa* att undra på, ty då baronen till
den omnämde vännen uppskickade en liten planritning på
anordningen, befann han sig, liksom i närvarande stund,
öfvertygad att han var alldeles öfver måttan kär i sin unga fru.
Med glädjestrålande blick tryckte Julie sin mans hand
och tackade honom med några hjertliga ord för hans ömma
uppmärksamhet. Men då han blef utkallad, stödde hon
huf-vudet begrundande och sade, i det hon kastade en hlick
oau-kring sig: ”Huru annorlunda hade ej lifvet blifvit med äo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
