Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag ej kan beafcka fru fod T—s hal i afton. Mina vanliga
plågor äro i dag mycket svårare, och det gör mig ondt, om
da akalle försaka ett nöje för att h&lk* en q>uk hustru sällskap.v
"Ack, min engel, säg icke så!” svarade ryttmästaren. ”Vi
skola genast kalla din läkare, så får du nog höra att det ej
är så farligt. Balen skall lifva dig, och i morgon är da
frisk.”
”Jag tänkte,” svarade Julie, "att jag sjelf kunde
bedöm-ma mitt illamående. Deraf följer likväl ej att du, om du ej
önskar det, skall blifva hemma.”
’ Sannerligen, min älskade Julie, om du ej kan komma
med, blir det en verklig uppoffring för mig att gå dit, men
olyckligtvis bar jag gifvit mitt löfte att vara der litet tidigare
för att biträda vid anordnandet af några tableau* vivants,
hvarmed flera af fru von T—s vänner kommit öfverens om att
öfverraska värdinnan före balen.”
”1 sådant fall bör du visst icke låta hindra dig!”
svarade friherrinnan. ’ Jag har lilla Hortense att roa mig med. .
och hon dolde den brännheta kinden vid barnets lockiga
hnfvud.
"Åh, vi skola hoppas, min vän,” återtog ryttmästaren,
’att du blir bättre på aftonen! Inträffar ej detta, och du
icke skulle komma, så lemnar jag sällskapet, då dansen börjar,
ty då är mitt biträde öfverflödigt.”
Efter baronens bortgång kände Julie en besynnerlig, en
oemotståndlig åtrå att älven besöka balen, ehuru hon blef allt
sämre och i följd deraf genom hvarjehanda sysselsättningar
sökte qväfva detta dåraktiga begär; men det var förgäfves.
Hv&rken hennes lilla dotters älskvärda joller eller hennes eget
förnuft förmådde hålla henne hemma, ty fåfängan hviskade
ständigt i hennes öra, att verlden annars skulle få veta att
ryttraåstaren von K—, samma afton hans hustru låg sjuk
hemma, var liknöjd nog att bevista en bal. Hon gick till sia
toalett.
Sedan den med sorgfällighet var fullbordad och vagnen
framme, öfversåg hon ännu en gång framför spegeln sin
lysande figur. Utom en ovanligt stor blekhet var hon
fullkomligt nöjd med densamma. Ett föraktligt, bittert leende
vanställde dock för ett par ögonblick de sköna dragen, då hon
fäste sin blick på de rika och smakfulla prydnader, som hon
bar på hals och armar. ”Under dessa kalla smycken/* sade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
