Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hörn af Boffan och smuttade ömsom på sin pipa och ömsom
på en kopp kaffe, under det han ifrigt låste nyheter i
tidnin-garne. På golfvet red en rask guldlockig gosse omkring p&
morfar Billings käpp, och i andra hörnet af rummet stod en
liten vagn, i hvilken en liten mindre flicka somnat med en
docka i famnen så stor som Kon sjelf. Framför den stora
moderna spegeln stod en ung dam och tycktes med mycken
tillfredsställelse ordna lockarne under en ytterst smakfull hvit
sidenhatt-, hvilken genom den bredvid stående stora asken med
Köpenhamns stämpel antydde att den första gången prof vades.
Pariserblommorna på den vackra hatten voro ej friskare ån på
den unga fru Kleins kinder, då hon bemärkte i spegeln att
hennes man tyst smugit sig in och höll ett öppet bref i ena
handen, under det han med den andra vände hennes ansigte
mot sitt och betraktade henne med ett uttryck af stolt
tillfredsställelse och innerlig hängifvenhet.
vAck, min gode Waldemar," sade hon leende, "huru
uppmärksam och god du alltid är! När jag vaknade, blef jag så
ledsen, då jag af vår goda madam Walberg — hvilken, i
parentes sagd t, gjort sig alltför stort besvär med mitt kaffebord
i dag — fick höra att du redan tidigt blifvit utkallad på
sjukbesök. Jag begaf mig hitin att helsa på vår gode onkel och
leka med barnen. Nu fick jag se asken, ställd till mig —
straxt öppnade jag den och är, såsom du ser, sysselsatt att
profva huru innehållet skulle anstå mig. Huru tycker du, min
Waldemar . . . kläder den icke?"
"Utomordentligt, Maria lilla!" svarade doktorn, och
betraktade med glad beundran sin älskvärda hustru. ”Jag
lof-var, att då du kommer ned till Brunkenäs i år, skall du väcka
alla grannfruarnes afund."
”Ja, nog är jag värd att afundas,” Bade hon varmt och
tryckte sin mans hand, "men tro icke, bäste Waldemar, att jag
är så barnslig att jag önskar mig afund för prydnader, ehuru
jag är glad öfver dem, emedan de äro från dig."
"Det tror jag nog!" skämtade doktorn. "Min lilla hustru
vill ännu beundras för sina egna behag och ej för dem, som
hennes mans artighet lånar henne."
"Nu är du riktigt obeskedlig, Waldemar — eller huru
tycker onkel?"
"Jo, riktigt obeskedlig, Maria Ulla 1" sade herr Billing och
reste sig upp. "Att påbör da dig ett sådant fel är verkligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
