Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om de historiska förberedelserna till operadramat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig ur händerna ett sä godt tillfälle till utvecklande af den
prakt, som vid uppförande af ett festspel som detta väl
varit afsedd; emellertid erhåller man ingen upplysning om
huru härmed förhållit sig; Mle jeu du théåtre“ hos Lorenzo
är synnerligen sparsam. Allt hvad man får veta är att
under jublet (vare sig vid gästbudet eller blott med
anledning af prinsessans tillfrisknande) kejserlige fältherren
Gallicanus återvänder med seger från Persien.
Gallicanus förkunnar den lyckliga utgången af
krigsföretaget; han underskattar ej sitt eget värde; kejsarens halfva
rike skulle ej vara tillräcklig belöning för fältherrens
för-tjenst; emellertid begär han intet annat än prinsessan
Con-stantia8 hand. Kejsaren förklarar sig vara smickrad af
frieriet; i sitt hjerta är han emellertid föga belåten, hvilket
bäst synes af hans yttrande a parte: t
“O superbia inaudita! o arroganza!"
Här erfordras ny scen, ty kejsaren aflägsnar sig, och
man finner honom i samtal med sin dotter. Denna är lika
litet smickrad af frieriet; emellertid råder hon fadern att
gifva Gallicanus löfte om hennes hand, men draga ut på
tiden och sända G. i härnad mot Daciema. Kejsaren prisar
det kloka rådet och återvänder till den väntande fältherren.
Denne förklarar sig nöjd med löftet, erhåller såsom
underpant på prinsessans ordhållighet hennes båda kammarherrar
Giovanni och Paolo med sig i falt, hvaremot han
Öfverlem-nar sina båda döttrar åt prinsessan och drager så åter i
falt. Så snart prinsessan Constantia blifvit ensam med
Galli-cani döttrar, skyndar hon att omvända dem till
kristendomen, hvilket går för sig i en kort scen, som afslutas med
en lofsjungande trio (“cantano tutti e tre insiemett).
Handlingen förflyttas nu till Dacien. Gallicanus
håller ett uppmuntrande tal till sin krigshär; fienden är ej
långt borta, ty, säger Gallicanus:
“Lä é il nemico, e giå paura mostra;
Su, diamci drento; la vittoria é nostrau.
Men mot all förmodan blir romerska hären upprifven, och
Gallicanus stannar ensam på slagfältet med Giovanni och
Paolo. De senare passa på tillfället och lyckas genom
inalles fem stanzer att omvända Gallicanus till kristendomen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
