- Project Runeberg -  Den siste rikskanslern och hans döttrar samt andra gustavianska minnen /
114

(1927) [MARC] Author: Carl Forsstrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

betraktande hans ställning såväl till den avlidna monarken
som till de nya styrande. Han tillhörde ej Gustaf III:s
vänner och beundrare. Det är visserligen troligt, att
han i yngre åren på grund av sin ställning hos honom
under hans kronprinstid fattat tillgivenhet för honom;
men denna tillgivenhet torde ha försvunnit i samband
med det tillbakasättande och de inskränkningar i sin
ämbetsutövning, han från konungens sida i slutet av
1780-talet fick erfara. Härtill kom att han säkerligen
ej var okunnig om att konungen hade roligt åt
spefåglarnas vid hovet skämt med hans person samt kände
sig sårad däröver. Genom utnämningen efter
rådkammarens upphävande till ledamot av högsta domstolen
erhöll han emellertid en hedersbevisning, som dämpade
hans missnöje, och för övrigt förstod konungen
förträffligt att genom smickrande artighet förvandla hans
avoghet till förtjusning över den kungliga nådens
visserligen oberäkneliga, men emellanåt strålande solsken.

Härpå må följande exempel anföras.[1] När under
1789 års riksdag riksrådet, greve Axel von Fersen och
flera andra medlemmar av oppositionen på riddarhuset
arresterades, avhöllo sig alla Fersens släktingar och
vänner från hovet, och det framhölls för Sparre, hur
oanständigt det var, om han stannade kvar i rådet. Han
förmåddes också att begära sitt avsked och gjorde detta
i ett brev till konungen. Denne hade emellertid blivit
underrättad om inehållet i brevet och lät detta ligga
oöppnat på sitt förmaksbord. Sedan lät han kalla
Sparre, tog emot honom i sin sängkammare och
hälsade honom välkommen med orden: »Det fägnar mig
att se er. Jag gick just nu och tänkte på den värdige


[1] L. von Engeström. Minnen och anteckningar. D. I. Sthlm. 1876.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:18:57 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fcrikskans/0114.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free