- Project Runeberg -  Den siste rikskanslern och hans döttrar samt andra gustavianska minnen /
178

(1927) [MARC] Author: Carl Forsstrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

landstrykande son kan nu omöjligt hinna hem till jul.
Härifrån är ingen annan än ridväg till Christiansand,
ej heller finns någon kärra eller vagn, man måste föra
kofferten på hästryggen eller på släpa. Posten, som här
citeras såsom det fortaste som går fram, använder åtta
dagar här emellan och Fredrikshall. Jag skall nu
försöka på det, och min önskan att snart få se min far
skall väl skynda på mig något om möjligt är. Men
först och främst är jag så derangerad i hela min fysik,
att jag behöfver ett par dagar att sätta den i ordning.
Men annars mår jag i själfva verket ganska väl. Äfven,
och eftersom ödet fört mig till Norge, skall jag väl
icke passera där utan att lämna någon attention. Det
värsta är att det just är julveckan; men af hvad jag
redan sett är folket det beskedligaste.»

»Jag har som min pappa vet inte en styfver. Men
skepparen hade kreditiv på tvänne köpmän här i staden.
Den ene är så god och lämnar mig pengar, och jag
har ingen annan utväg än att gifva honom en växel på
Gloerfeldt i Helsingör. Nu vet jag ej, om de pengar
äro kvar där, som jag förut begärde af min far, men
jag förmodar väl att min far tagit dem tillbaka, sedan
jag skref att jag skulle gå åt Marstrand. I anseende
till långsamheten af resan och som jag äfven nödgas
låta göra ett par frisrockar för mig och min betjänt,
jämte andra varma persedlar, ty jag har inga
vinterkläder med mig, lär jag få taga 130 eller 120 rdr
danskt. Jag bifogar med min växel ett bref till
Gloerfeldt, men som han icke känner mig, så var nådig
och med samma post skrifva honom till och trankilisera
honom, åtminstone så att ingen protest sker. Det
skulle vara en för stor skam i ett främmande land,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:18:57 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fcrikskans/0178.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free