Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som sådan var Pierrots roll, och han utförde denna på
ett sätt, som »satte hof och folk uti lika stor beundran».
Du Puy var emellertid icke blott en stor artist utan
även oppositionsman och en varm beundrare av franska
revolutionen och isynnerhet av Bonaparte, och
härigenom skulle han, åtminstone indirekt, vålla teaterchefen
obehag. Vid en festmåltid på värdshuset Mon Bijou,
som hölls till firande av Bonapartes återkomst från det
egyptiska fälttåget och som bevistades av franske
generalkonsuln i Stockholm Delisle samt gestaltade sig
som en fullkomlig orgie, uppträdde sålunda Du Puy
och sjöng glödande franska frihetssånger. Häröver blev
Gustaf IV Adolf så förbittrad, att han var nära att låta
arrestera hela sällskapet, men lät det stanna därvid
att den entusiastiske sångaren förständigades att jämte
en i Stockholm sig uppehållande fransos Robinot lämna
riket. Detta förekoms dock därigenom att Du Puys
beundrare lyckades utverka hans benådning; men då
några dagar senare eller den 7 november »Lilla
matrosen», däri Du Puy hade en av sina glansroller gavs,
ådrog han sig åter konungens stora misshag och fick
vidkännas dess följder. Härom skriver den nyss anförde
teaterkrönikören: »Emellertid hade ryktet om
landsförvisningen och benådningen spridt sig i bela staden, och
Du Puy hälsades af den fullsatta salongen med
demonstrativt bifall. Vid ett tillfälle i pjäsen, då medspelaren
frågar honom: ’Hvart tar ni vägen?’ gaf Du Puy en
alldeles särskild tonvikt åt sitt svar: ’Jag tar ingen väg!
Jag blir kvar!’, hvilket hade till följd, att hela salongen
brast ut i en stormande applåd. Konungen som
fruktade försåt och uppror i hvarje tanke på frihet, i hvarje
yttrad sympati för dem, som ägnade henne sin tjänst,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
