Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mörka stunder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en man och en qvinna, som i sitt hat till verlden och
förakt för sjelfva föraktet funnit hvarandra och
blif-vit starka. Men så småningom upphörde qvinnan att
tro, att de hade rätten på sin sida; hon vacklade,
svek och blef feg.
Dit läste hon, men så vek hon långsamt ihop
brefvet och mumlade tonlöst:
»Han har rätt; jag har verkligen blifvit det.»
Skymningen hade nu inträdt, vårens lätta
skym-ning.
Då fattade henne ett oöfvervinnerligt begär att
komma ut och bort. Hon gick fram till fönstret och
såg ut öfver staden; hon kunde se ända bort till
den stadsdel, der hon föddes, och hvilken tornade
sig högt upp i den blåbleka luften. Der hade hon
lekt som barn med qvarterets flickor och tjufpojkar,
sprungit barfota i en kort, trasig liten kjol och
plockat hästhof om våren, der hade hon svultit och
frusit, och likväl — det låg så mycket solljus öfver
den gamla stadsdelen med sina lutande ruckel och
illa stenlagda gator. Der hade hon känt kraft och mod
att våga någonting; framtiden hade der varit en enda
vacker dröm, och hon prinsessan i sagan.. Nu der-
emot–—. Hon hade lyckats, och likväl stod hon
och såg bort till sitt gamla hem, som till ett
för-lofvadt land.
Men skymningen föll på allt mera; det lade sig
dimma öfver vattnet, och hennes kära stadsdel tonade
bort i mörkret, men det tände sig i stället liksom
stjernor der uppe bland de södra bergen: det var
gaslyktorna.
»Jag vill gå dit,» sade hon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
