Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- II. N:o 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
II. N:o 7.
Hon bodde i en af vindskuporna, hade tre barn
och var enka.
Hyresgästerna kallade henne sins emellan för n:o
7 efter hennes man, gardisten, som haft 7 till nummer
inom kompanit. Egentligen hette hon Lind, —
Karin Lind.
Hon var liten till växten, hade en
genomträngande blick, örnnäsa och hvitt, silfverhvitt hår.
Hon hade allt sett bra ut i unga dar; nu hade
ögonen förlorat en stor del af sin forna glans, hyn hade
blifvit brun och fårad, och rygjgen hade kroknat af
det ständiga arbetet vid tvättbunken och stryk brädet.
Hon släpade från morgon till qväll; — gick från
hemmet tidigt om morgnarne och återvände dit sent
om aftnarne.
Ingen rast, ingen ro!
Tre munnar, som skulle ha att äta, tre kroppar,
som hon skulle kläda. Och så veden! . . . och så hyran!
Man kunde sannerligen bli från vettet för mindre.
Det var allt sant, hvad hofslagar-Göran sade,
»att hon hade ett riktigt litet helvete.»
Men n:o 7 höll i oförtrutet. Och eget nog kunde
hon hålla familjen tillsammans, och den lilla
vindskammaren, der hon och barnen bodde, var heller icke
att förakta. Hvita gardiner för fönstret, trasmattor
på golfvet om vintrarne, enkla, inen snygga möbler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 01:20:12 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/fdfragment/0041.html
