Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En originel visit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ni vill inte äta middag med mig?»
»Det skulle vara mig ett oändligt nöje, men man
måste hålla hvad man lofvat, i synnerhet när det gäller *
underordnade.»
»Ni har rätt, och jag vill icke uppehålla er —
farväl eller, om ni tillåter, au revoir!»
»Au revoir!»
Han fattade hennes hand, böjde sig djupt och
kysste den.
Då detta var gjordt, gick han fram till fönstret
för att begifva sig bort samma väg, han kommit.
»Ni går», sade hon, »utan att begära ett minne
af mig.»
»Begära ...? Jag har redan begärt för mycket.»
»Ni är sannerligen blygsam.»
»Blygsam ...? Jag vill endast inte synas påflugen.»
»Ni är oefterrättlig, min herre! — Nå, om jag
nu vill ge er ett minne, ett minne lika originelt som
ert sätt att göra visit?»
»Så tar jag naturligtvis emot det, och om jag
icke tackar, så är det derför att...»
Hon hade löst af sin ena sidensko — den på
venstra foten — och räckte honom den med en
bugning, full af oefterhärmligt behag.
»Madame ...!»
Han tog emot den, förde den helt lätt till sina
läppar och stoppade den i fickan på sin kavaj.
I nästa ögonblick svingade han sig ut genom
fönstret och försvann mellan häckarne.
Det sista han såg af m:me Bernhardt var hennes fina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
