Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vill tråda dansen med svärd i hand på Harald
Ulfsons bröllop!“
Presten stannade vid dessa ord, och hans
ansigte ljusnade. Långsamt vände han sig om
mot konungen och höjde sina händer signande
i luften.
“Helgonen gifve dig seger, och den heliga
jungfrun förläne dig sitt beskydd!,, sade han.
Och hirdmännen böjde sina hufvuden öfver
dryckeshornen, korsade sig och svarade “amen“ !
Så inträdde en djup tystnad: man kunde
höra torrvedsblossen spraka längs väggarne, när
kådan brann. Men till sist reste sig konungen
och på den fasta blicken och den beslutsamma
hållningen kunde hirdmännen märka, att länge
skulle det icke töfva, innan man satt isadeln.
Och de gissade rätt.
“I vapen, höfdingar!“ befalde Hakon, “och
skynden att väcka edra män, ty manstark vill
jag vara, om försåt lurar bakom skenfagert ord.
— Och I, frände, riden i förväg med femtio
ryttare och forsken noga ut, om vägen genom
skogen är fri och obesatt af bönderna.“
Hirdmännen gingo, och man hörde snart
klangen af vapen och lurarne, som i dofva,
uthållande toner manade till uppbrott.
Hakon och svartebrodern dröjde ännu inne
i stugan. Torrvedsblossen flämtade allt mattare
och mattare, som hade de blifvit sömntnnga
af att spegla sig qvällen om i de fylda
hornen, men genom det öppna vindögat föll
en månstråle in, smal och glänsande som Mingan
på ett svärd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
