Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i sednaste tider med Europeerne dit invandrat. Större
delen, såsom Vallmoarterna m. fl., omtalas redan af
Theophrastus, och, att Datura är en urgammal Europeisk växt, har
Bertoloni bevisat. Man har velat förlägga hennes ursprung
(hvarmed vi icke hafva att göra) både till Ost- och
Vestin-dien; men på intetdera stället vill man erkänna henne
riktigt inhemsk, emedan hon ingenstädes förekommer
annorlunda än hos oss. Det sannolikaste är, att de nu mer icke
träffas på de punkter, der de först uppträdde på jorden. Hit
höra våra flesta ruderatväxter, som man vanligen tvekar anse
för inhemska, emedan de mest förekomma i menniskans
grannskap. Äro de flesta af dessa ej inhemska hos oss, så äro
de det ej heller annorstädes, ty öfver allt förekomma de
under likartade förhållanden. I de länder, der de för dem
passande lokaliteter äro vanliga, träffas de årligen i mängd,
såsom svedjelandsväxterna hos oss, fast de likväl ömsa
bostäder; men, der de förra äro mer tillfälliga, visa de sig ock
mer tillfälligtvis, och vid yttersta gränsen af en arts
naturliga utbredningszon blir hvarje växt sporadisk (fixa komma
då sällan till fullkomlig utveckling eller blifva meteoriska),
inen måste icke dess mindre anses för inhemsk.
Vanligast betviflar man ruderat- och åkerväxters rätt att
anses som inhemska eller för landets infödingar, emedan man
icke inser möjligheten att för dem finna passande lokaler före
menniskans besittningstagande af landet. Onekligen bar detta
för dem beredt en större utbredning än de forut haft; men
man må icke härvid förlora sig uli en förhistorisk tid. Vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
