Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRUNDDRAGEN TILL VÄXTLÄRAN EFTER
ARISTOTELES.
I. Öfver Växternas lif i allmänhet- och i jemförelse med
djurens.
1. Växterna äro naturalster, sammansatta af enklare
elementer, men alstrade af en inre princip, som är grunden till
all deras olikhet, alla deras förändringar. Allt hvad som på
detta sätt näres, tillväxer och förgås, säges lefva; således hafva
växterna äfven lif. Principen för allt lif kallas själ (ipvxrj),
hvilken är så innerligt förenad med kroppen, att dess form
är ett uttryck af själens väsende. Själen är i naturalstren
det egentligen väsendtliga, grunden för deras tillvaro och
verksamhet (lifsyttringar), deras rörelseprincip. Rörelse är
oskiljaktig från själens verksamhet, och samtliga naturalstrens
bestämmelse är att vara lifvets instrumenter. (Jemf. Arist. Anim.
II: 1, 2, samt Phys. II: III. början.)
2. Lefvandels grader äro liera, dels högre, dels lägre;
så säges redan det lefva, som visar blott cn enda enkel rö-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>