Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ilen, sträfvar mot ljuset), liehöfver tid för att acclimatiseras.
Sedan dess hafva, likt en codex rescriptus, nya bilder blifvit
öfverflyttade på de gamla minnenas blad, — och äfven vi
öf-verlefvat mildare, blidare vintrar i högre norden, utan dessa
idkeliga recidiver af vinter; en envis frossa, hvars krisis
sommarsolen först fulländar. Af den uppmärksamhet, nämda
uppsats för tillfället vann, anse vi oss förbundna att något
mildra vårt omdöme samt utförligare lemna grunddragen till
vårens historia, och vi beröra icke blott dess framskridande, utan
ock dess olika fysiognomi under skilda zoner och på
speciella lokaliteter, betrakta vårblommornas många
egendomligheter, och slutligen våga vi förstulet blicka in uti vårlifvets
underbara verkstad, då växternas myriader af atomer inom kort
tid spinna trådarne till trädens kläder och jordens grönskande
duk. Skåda vi en bikupa, en myrstack, en korallbank,
hvil-ket hvimlande haf af lif och verksamhet för vår syn! Men
hvarje träd bildar just ett likartadt samhälle (och ho kan
räkna i skogen deras tal?); hvarje dess knopp är en egen planta *)
med sjelfständigt lif, som åter upplöses i otaliga individer med
skilda functioner, fast allt är så innerligt, organiskt
sammangjutet, att det för våra blickar framställer sig blott till en
hel bild. Hvilken tafla, om våra ögon blott en vårdag finge
skåda in i dessas inre, hvimlande verksamhet? Icke blott i
det oändligen stora ligger en hel verld ofvan vår naturliga
synkrets, utan äfven i det oändligen lilla, ej mindre under-
*) Hedan insedt af Aristoteles.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
