Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ningar af sitt oändliga original, hvars alla skÖnlieter han
måhända i några lyckliga stunder dunkelt anar, men fåfängt skulle
söka på papperet öfverflytta. Just iklädandet af ändlig
gestalt, utpräglandet i ordens skiljemynt, är idéernas syndafall,
de gamles malum metaphysicum. Derföre klaga så ofta med
Kepler framtidsmännen i vetenskapen, att ordens
inskränkthet ej tillåter pennan återgifva tankens eller känslans fullhet *),
och den, som ej någonsin skådat framom det närvarande
bestämda, den har heller aldrig anat naturens inre lif. Må vi
dock vakta oss att med f. d. naturfilosofien deruti se den
nuvarande, beståndande vetenskapen; det är endast
töcken-höljda, stormiga vårbrytningar för en kommande sommar, en
hägring af ny gryende dag. Af denna förvandtskap med
våren förklaras äfven alla yngre lifligare sinnens sympathier
för vetenskapen, och må hennes magtegande, de, som
uteslutande lefva i samtidens idéer (de, som lefva blott i det
förflutnas, äro tidens hypokondri), icke med vildarne utkasta
det nyfödda barnet, hvars framtida bana ingen kan förutsäga,
blott tillrättavisa den tillväxandes sjelfsvåld och öfvermod, att
hon icke just derigenom må förlora sig sjelf. Qui ver o,
säger Raco, cie-natura, tamquam de re explorata, pronuntiare
ausi sunt, sive hoc ex animi fiducia fecerint, sive ambitiose
et more professorio, maximis illi scientias affecere
detrimentis.
*) Calamus in \ciborum angustiis titubat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
