Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det yäsendtligaste i Monokotyledonernas byggnad är, att
kärlfasciklarne äro omslulna af en slida eller rund t ikring
omgifna af ett bestämdt cell-lager, som absorberar safvan orh
motsvarar baströren hos Dikotyledonerna, hvarföre deras
tillväxt måste upphöra vid en bestämd period. Hos
Dikotyledonerna saknas denna slida, eller har hon öppnat sig inåt; men
i dess ställe betäckas de alltid på sin emot periferien vända
sida af ett knippe baströr, som motsvarar slidan. Dessa inre
organers beskaffenhet förklarar, så väl hvarföre
Monokotyledo-nerna ogerna grena sig, som bladets stjelkomfattande slidor, då
deremot genom de lätt afsöndrade kärlfasciklarne
Dikotyledonerna både lätt grena sig, och bladslidan saknas, d. v. s.
bladskaftet är öppet pä inre sidan. Så hafva vi i hvarje utbildad
kärlfascikel att urskilja inyerst kärlen, sedermera slidan eller
ett knippe af baströr, hvilka lätt kännas af deras fasta
väggar och stora, vanligen sexkantiga, öppningar under tvärsnitt.
Hos Dikotyledonerna, der kärlfasciklarne icke äro inneslutna,
kan safvans bildning fortfara, så länge plantan lefver, och ny
cellulosa och kärlbildning derigenom allt jemnt fortgå.
Hos Monokotyledonerna äro vidare kärlfasciklarne
vanligen mer spridda, hos Dikotyledonerna ställda i en krets
kring märgens periferi. Härigenom blir cellulosan i
omkretsen radierande, och, då stammen hos Dikotyledonerna
per-ennerar, eller hårdnar till vedbildning, sammanflyta kärlfa-
förbiser man \nnligcn flera af lionom sji’lf förelagna
för:ini3ringar, men tilliigger lionom andras.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
