Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ral, hvars yttersta ring tillbakalöper i sig sjelf, — och dermed
måste den fortskridande utvecklingen vara afslutad, så att
all ny bildning måste genom en ny metamorfos frambryta ur
växtens inre, med bibehållande af den uppnådda kransformen.
Saftkärlen ansåg Meyen för en uti hela växten utbredd
och förgrenad cell; men utom andra afvikelser är redan
deras genesis olikartad. I saftströmmarnas första ålder
upptäckas inga kärl, hvarföre Schultz antager, att näringssaftens
strömmar ursprungligen sakna kärl; att under cellernas
utbildning först mellan dessa bilda sig kanaler för
safternas anastomoserande (hvarandra korsande)
strömningar, och att den omgifvande membranen
småningom afsättes ur sjelfva saften, hvarigenom denna
inne-slutes inom sina bestämda kanaler. Som denna hypothes
nöjaktigt förklarar alla fakta och icke strider hvarken mot
analogi eller någon erfarenhet, måste vi nöja oss med Schultz’,
tilldess någon bättre kan sättas i stället.
Sedan vi nu antydt, huru det vegetativa systemets enklaste
organer uppstå och utbildas, så är att säga, huru safterna ur
det ena öfverflyttas i det andra; hvarföre dessa derunder
förändra natur; att uppgifva den fysikaliska kraft, som drifver
(fast ej bestämmer) hela organismens machineri. Som alla
dessa organer för sig utgöra ett slutet helt, forblef det länge
en gåta, huru safterna kunde öfverflyttas ur den ena i den
andra. Spekulationen kunde endast fatta detta såsom en
organismen tillkommande genomsvettning, och denna åsigt
kommer verkligen sanningen nog nära; men huru vida klarare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
