Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skarpsynte forskare först antog den tor en egen uldöd art, till
dess han i Norriges fjälltrakter återfann samma form. Alla
våra artförändringar bestyrka naturens böjlighet, atl under
förändrade yttre förhållanden i tidernas längd öfvergå till nya,
förändrade former. Omöjligen kunna vi fatta den oändliga
mångfalden i naturen, om vi ej tillika erkänna naturalstrens
förmåga att förgrena sig till flera, förädlade arter. Linné
anmärker sjelf om flera dylika, att vissa arter senare uppstått
af en annan («filia prsecedentis«), ehuru detta strider mot lians
ursprungliga bestämmande af artbegreppet, inskränkt till de i
tidens begynnelse uppträdande *). Vi känna icke någon
skarpare petitio principii än denna Linnés regel för artbegreppets
bestämmande; man kan likasåväl hänvisa forskaren till
månen som till urtiden för att utreda de verkliga arterne. För
min del är jag öfvertygad att flere af vära nu antagna arter
uppstått af en nu förgången urform, som under tidernas lopp
förgrenat sig till flera, men denna deras genealogi kan af oss
nu mera omöjligen utredas, och vi måste betrakta dem som
verkliga arter till dess någon förmår visa verkliga
öfvergån-gar. Visserligen kan man antaga, att de ursprungliga
arterne varit färre (med säkerhet känna vi, att den äldsta
vegetationen varit helt olika den 1111 lefvande), liksom Filosoferne
fordra färre elementer, än Kemisterne antaga; men i båda
fallen förirrar man sig i det obestämda och godtyckliga, om
man icke nu betraktar som skildt, livad ingen erfarenhet Ivc-
*) Tot numeramus species, quot in principio c reala1 forma?.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>