Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tycke, förutsättningar, analogier, ett post /wc, crgo ex hoc
o. s. v. Att denna behandling af artbegreppet leder till
fullkomlig upplösning är så mycket säkrare, som tvenne af dess
anhängare aldrig komma Öfverens; livad den ena uppbygger,
nedrifver den andra. (Man jemföre en del nyare Floror öfver
samma trakt.) Anledningen till detta theoretiserande på ett fält,
som ligger inom empiriens område, är (utom lättheten att på
denna väg hinna målet och vinna sken af skarpsinnighet), att
man ur systemet och generella Botaniken, som måste hvila
på reflexion, förvisat all filosofisk behandling; men, som denna
alltid utkräfver sin rätt, har den flyktat till ett för sig
främmande fält.
Vetenskapens egentliga olycka för närvarande är brist
på all auctoritetstro, att ingen vill afse andras erfarenhet,
utan endast sitt eget tycke och sin känsla — och i stället
för att söka sammanstämmande åsigter, framför allt vill
synas skarpsyntare och agera skolmästare. Vidare, att man
lägger så öfvervägande vigt på framställningens form, att man
anser så väl åtskiljandet som återförenandet af slägten och
arter i sig för något af vigt. I båda kan vara något lika
lumpet. Vetenskapen vore en lätt sak, om man kunde
inlägga någon förtjenst genom ytterlighet i ena eller andra
rigt-ningen. I tvetydiga fall är det alltid bättre att åtskilja än
förena, emedan dessa af heterogena elementer sammansatta
arter alltid grundlägga mesta förvillelsen i vetenskapen *). Det
*) För nybcgyniiaren iir detta af hogsla vigt. J’Qui bene distinguit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
