Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
väl trifves; först efter enskiftet blef den allmänt spridd,
och nu mera är det hufvudsakligen denna art, som
planteras på alla jordvallar. Först på 1820-talet började man
tillika plantera den på flygsand vid hafvet, der den dock
synes vantrifvas. Arten växer öfver allt vild vid medlersta
Europas floder; men ehuru båda könen hos oss förekomma,
visar den intet anlag att naturalisera sig. Den skiljes lätt
från alla öfriga genom sina långa, jemnbreda, helbräddade,
i kanten inrullade blad, som på undre sidan äro hvita af
ett tilltryckt silkesludd. Dess mångfaldiga användning till
stängsel, till gröfre korgarbeten, mindre tunnband o. s. v.
äfvensom till kokved är tillräckligen bekant.
Salix stipularu Smith är i min tanka endast en
frodigare förändring af Korgpilen, med något bredare blad och
större stipler. & stipularis Agardh, icke andras, är <?.
lan-ceolata; en förvexling, som ledt till flera lätt lösta tvifvel.
17. Engelska Bandpilen (S. Smithiana W.) har af
Koch och flera blifvit förvexlad med följande, men är en
derifrån lätt och tydligen skild art, synnerligast genom sina
dubbelt mindre och smalare hängen. Bladen äro
lancett-lika, platta, på undre sidan, synnerligast yngre, hvitaktigt
silkesludna. Den anses ursprunglig i Schweitz*), men har
i senare tider spridt sig från England, hvilket gifvit anled-
*) otvifvelaktigt vilda exemplar, som lemnas i Beck. Pl. Volg.
under detta namn, tillhöra S. Gmelini Pall., en så högst
när-beslägtad art,^att den torde vara stamformen.
Fries, Bot. Utfi., III 19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
