Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ena kanten. Några sakna fot, men alla växa på gamla
trädstockar. Ätliga äro företrädesvis Runda Stockskiflingen, Sv.
Sv. t. 37, och Snäcklika Stockskifi., t. 46.
Af Skiflingarnas andra serie, med rödt fröstoft, äro
endast Mjölskijlingarne (Clitopilus) i ekonomiskt afseende
anmärkningsvärda. De likna Plattskiflingarna till form och
ö O
de på foten nedlöpande skifvorna, men hafva blekrödt
fröstoft och lukt af nymalet mjöl. Hit höra GråJivita och
Gulhvita Mjölskiflingoi, Sv. Sv. t. 19, 20 — begge
tillhörande de smakligare svamparna.
Bland tredje seriens arter, med rostfärgadt fröstoft,
finnes endast en med säkerhet känd såsom ätlig, neml.
Föränderliga Tofsskiflingen, Sv. Sv. t. 48, ljust kanelfärgad,
med glatt hatt och fjällig, pipig fot med ring. Deremot
finnas af denna serie talrika arter med frän lukt och äcklig
smak, hvilka, om icke kända såsom giftiga, dock ingalunda
kunna användas. En art, Allmänna Fränskifiingen (A.
He-beloma crustuliniformis), är enligt utländska författare
ganska giftig — Sv. Sv. 8 häft.
Till fjerde serien, med svartpwpurfärgadt eller
mörkbrunt fröstoft, höra Champignonerna (Psal liota), som
räknas bland de förnämsta ätliga arter och begärligt eftersökas.
O ö o
De skiljas lätt genom fröstoftets färg, de slutligen
svartnande skifvorna, som äro fullkomligt fria från foten, samt
dennas ring, och fördelas i flera arter, i hvilkas användande
dock ej är någon väsendtlig skillnad. Ehuru allmänna i
Sverige, införskrifvas de vanligen från Tyskland, hvarvid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
