Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hylssvamparne (Ascomycetes)
utgöra den andra hufvudafdelningen af Svamparna och
fördelas, i analogi med de Egentliga Svamparna, i Disksvampar
(Discomycetes) med öppet fruktlager på fästets öfre sida
och Kärnsvampar (Pyreuomycetes), der fruktlagret
bildar en kärna i den slutna frukten. Arternas antal är
ganska stort; men i allmänhet äro de små och endast några af
de större arterna af allmännare intresse. Bland dessa
finnas ock de soin största läckerheter ansedda; ingen är giftig.
A) Af Disksraniparna förtjenar endast Murklornas grupp
allmän uppmärksamhet såsom de bäst kända och
allmännast-begagnade af våra ätliga svampar. De äro alla af en mjuk,
vaxartad consistens, och de, som förtjena användas, tillhöra
följande slägten: 1) Egentliga Murklor (Morchella) med
vanligen konisk mössa, gropig af längsefter gående,
sinsemellan förenade åsar. Allmännaste arten är Allmänna
Murklan, Sv. Sv. t. 54. — 2) Stenmurklor (Gyromitra)
hafva en uppblåst, oregelbunden mössa, vågig af upphöjda
åsar, som icke bilda reguliera gropar. Arterna äro:
Allmänna Stenm. (G. esculenta) med brun, utbredd mössa,
tydlig fot och vridna åsar, Lilla Stenm., Sv. Sv. t. 55, med
ingen eller nära omärklig fot, mera långsträckt, blek mössa,
hvars åsar äro nästan raka. — 3) Mössvampar (Helve 11 a)
med nedböjd, slät, mycket tunnare, tuklufven mössa (hvaraf
de vanligen benämnas Biskopsmössor). De förekomma mest
Fries, Bot. Utfl., III. 23
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
