Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bildar mera fasta tufvor af tumimmiga, med ett smalt skaft
vanligen fastväxta sporer. Afven af detta slägte finnas
talrika arter på de flesta växtfamiljer; men det är i synnerhet
tvenne arter, P. coronata och P. graminis, som äro högst
förderfliga för gräsväxter i allmänhet och sädesslagen i
synnerhet. Den förstnämnda, som i folkspr. benämnes
Agnbrand (Kallbrand Gadd Sv. Eandth. 3, s. 465, Fischerstr.
Ekon. Diet. 1, s. 271), emedan den visar sig mest
förderf-lig på Hvetets agnskal, ehuru den äfven förekommer på
bladen, har förut räknats till Brandrosten; men enligt nyare
forskningar är Uredo glumarum endast conidier till den först
i senare tider urskilda Puccinia coronata. Den bildar på
bladen smala streck, men på agnarna smärre punkter af
ljusgul färg, som sedermera utbreda sig, bildade af något
aflånga, rödgula, halft genomskinliga korn. De utbildade
sporidierna (Puccinia) äro enligt Kiihn nästan klubblika,
tandade i spetsen, hvarigenom de lätt skiljas från följandes.
Det egentliga Påfället flkspr., P. graminis (Rost Fischerstr.
och de flesta skriftställare), är vida allmännare och
förekommer på de flesta grässlag, har redan från början en
mörkare, brun ak tig färg, som slutligen blir svart; dess
spo-ridier äro tydligare skaftade och turummiga, i spetsen hela*).
Skadan af dessa båda rostarter är ganska stor allt efter
deras tidigare eller senare uppträdande. Förekomma de i
*) En utförligare mikroskopisk beskrifning ingår icke i denna
öf-versigts plan, helst den svårligen fattas utan afbildningar till
jemförelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
