Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nadsfull tacksamhet hörsammar Eder kallelse, i det glada
medvetandet att i Eder snillrika krets få mycket lära, kan
jag ej undgå den frågan: Hvad är väl jag på detta rum?
En vild, osmyckad planta, som mången jemte mig torde
frukta af misstag hafva blifvit inflyttad i den park, som
man hittills varit van att se prydas af Svenska snillets
skönaste blommor. Dock, lyckligtvis, är det ej om mig, utan
0111 min vördade företrädare mig nu åligger tala. Denna
min första pligt skulle jag anse för en afundsvärd lycka,
om jag egde derför erforderliga, men från mina studier
skilda insigter och ett snille jemlikt hans; i saknad af båda
skulle jag anse för mitt största misstag, om jag sökte
skenet deraf. Af mig kräfver vördnaden för Geijers minne
endast en teckning sä samvetstrogen som hans sinne, så
anspråkslös som hans lefnad, så hjertlig som sorgen vid hans
graf. Hans egna mästerverk förblifva hans oförgängligaste
äreminne, som icke kan fördunklas af bristerna i mitt
föredrag — och af dessa utbeder jag mig öfverseende för
Geijers skull.
Lugnt och stilla framflyter i allmänhet
vetenskaps-idka-res lif. Omärkligt, som vårens grönska, tillväxer deras
utbildning; långsamt, som tidens, mogna deras mödors
frukter. Ur menniskoandens outransakliga djup framväller den
källa, sanningens och vishetens spegel, hvilken oförmärkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
