Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förtjusning och beundran af samtiden och lade första
grundstenen till Geijers ära inom fäderneslandet. Men de voro
tillika förstlingen af Geijers mognande mannakraft och
skapande förmåga, en hägring inom fantasiens synkrets af de
taflor, han i framtiden skulle måla. Så susar ännu en
poetisk vårfläkt genom hvarje ynglings sinne första gång hans
själ glöder för ett sant vetenskapligt mål och han inviger
sig till dess tjenst. Men vanligen förblir den stum; för
Geijer åter, hvars barndomsbildning var harmoni och sedan
utbildats till skön konst, blef det ett tvingande behof att
först utsjunga sitt inres syner, innan han öfvergick till
tydningen af forntidens runor. Derföre sjöng lian, lik hela den
fria naturen, endast i lifvets vår; utan lärospån framträdde
han som mästare. De äro ej dikter, dessa sånger, utan en
stor verklighet, dels hela tidehvarf i mensklig gestalt, dels
daguerreotyper i ett finkänsligt, fosterländskt sinne. Samma
motsatsernas sammansmältande till ett skönt helt, som
Geijer beundrar hos Tegnér, återfinna vi äfven här; ty fastän
dessa båda oinätbara storheter ofta betraktade sig sjelfva
såsom hvarandras motsats, voro båda fostrade af samma
nordiska natur och samma himlaborne ande — och
närför-vandta grundtoner aterljuda från bådas lyror,
nordmanna-lifvet i forntid och samtid; men skilde, som vakans slag i
den Uppsvenska tallskogen och näktergalens bland bokarne
i söderns lund, hvarföre den sednares sång i en yppigare
natur klingar högre och skiftrikare. Men i Geijers sånger
finnes ej en enda ton, som ej går på äkta nordisk skala,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
