- Project Runeberg -  Efterlemnade dikter /
112

(1890) [MARC] Author: Edvard Fredin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

112

För mina blickar brann ett irrblossken

af anad visdom, blekt i strålar matta ;

dock halp kristall ej, ej de dödas ben,

ej luntors dam att denna drömbild fatta.

I midnattstimmans kval jag frambesvor

jordanden, han som lifvets lagar skrifver,

i hvad som evigt dör och evigt blifver,

men sjönk på knä... hans makt var mig för stor.

Då störtade jag ut i mänskoöknen

och stapplade framåt med bländad blick;

allt mörkare likväl de sjönko töcknen,

och tyngre foten vardt där fram jag gick.

Jag var lik vandrarn, som i brännhet sand •

bedrägligt spegladt skådar löftets land,

där tornen stråla, tinnarna stå ljusa

och öfver svala källor palmer susa ...

Han ser och ser, till dess hans blick blir skymd,

då synen smälter bort i glödhet rymd.

Då bannade jag Herren i förakt.

och slöt förbund med mörkrets makt.

För mig stod ett blott öfrigt, — det att glömma.

Från njutning och till njutning har jag Sytt,

till dräggen hvar pokal jag velat tömma

och andens ve i sinneslusta bytt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:21:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fedikter/0120.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free