Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164
III.
Om ock natten är lång, vaknar soluppgång,
hvars ögon flammande glöda —
och han springer käck ombord på mitt däck,
medan stjärnorna slockna döda.
Och där sitter han trygg, som på fjällets rygg,
då ett jordskalf i djupet skälfver,
en hvilande örn, som kring himmelens hörn
snart väldiga vingar hvälfver. —
Och när sjunkande sol från pol till pol
domnar i dofter ljufva,
och tystnad och frid i särlatid
öfver vida rymderna rufva,
då sticker jag in under vingen min
mitt hufvud som kvällstrött dufva.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
