Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det jag intet kan komma hem, och min hustru är from och
tålig, så missbruka de hennes godhet och traktera henne som
en enka».5
Hennes vigtigaste omsorg gälde dock sonen Eriks
uppfostran, och det är främst denna pligt, som hon finner tung
att ensam uppfylla. Hon klagar, att hon ej förstår sig härpå,
och Axel Oxenstierna å sin sida tyckes fruktat, att modern
skulle klema bort sin sistfödde.
Enligt vår tids pedagogiska uppfattningssätt synes detta
dock ej varit fallet. Oaktadt Erik var ett klent och sjukligt
barn, hvars hälsa ofta framkallade föräldrarnes oro, så hölls
han redan vid späda år flitigt till boken, och det hela året
om. Hans förste lärare, hvilken tillika var hans hofmästare,
bär i modems bref helt enkelt namnet Johans. Så skrifver
hon den 20 febr. 1632: »I skrifven om vår Erik lille,
att jag icke skall försumma honom utan låta flitigt hålla
honom till boken, det jag så gärna göra vill, och håller
honom dagligen därtill. Johans han eggar honom flitigt
nog. Gud välsigne och gifve honom fattig barn hälsan,
så säger Johans, att han har godt ingenium». Någon tid
senare skrifver hon: »Så är nu fuller Johans flitig nog,
det mig tycker, ändock jag intet förstår mig mycket härpå».6
Pilten ansågs dock, när han ingick i sitt tionde år, vara i
behof af en bättre lärare, och professorerna Johan Lenæus
och Daniel Nicolai Sidenius, af hvilken senare Gustaf och
Johan Oxenstierna åtnjutit undervisning, tillspordes vid ett
af Anna Bååts besök i Stockholm, om de kände någon
lämplig præceptor för Erik. En oxenstiernsk stipendiat Truelius
Haquini förordades, men huruvida denne kom eller ej till
Tidön på sommaren 1632 är ovisst.7 Säkert är, att det »fattig
barnet», som Anna Bååt brukar skrifva, läste flitigt hela
sommaren 1632, oaktadt hans hälsa tyckes varit angripen. »Gud
unne honom stackar eljes hälsan; han växer ock vackert, men
han låter så stundom, att han har så ondt i sitt hufvud;
stundom han sitter stilla och läs, så måste han låta blifva
boken och åter en stund, så går det åter öfver», skrifver Anna
Bååt 3 okt. 1632.8 Allt detta oaktadt var Axel Oxenstierna
orolig, att sonens uppfostran skulle försummas uti hemmet
och fordrade, att han skulle sändas bort. Anna Bååt satte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
