Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
examina de adliga ynglingarne dock ej deltogo, om de ock
understundom öfvervoro dem. Förslag om en »examen
no-bilium» afhandlades i konsistorium 1639, men Magnus
Gabriel de la Gardie, som då var rector illustris, önskade, att
den ej måtte införas under hans rektorat. Den 18 november
1640 blef likväl förslaget om en examen nobilium faststäldt.
De adliga ynglingame skulle såsom andra studiosi underkasta
sig »examinibus och prælectionibus» både »anniversariis och
hebdomedariis», och ett program uppsattes, men ännu två år
senare klagade man likväl öfver, att adelsmännen ej ville
infinna sig vid examina, och man sökte efter några »lämpor». 23
Akademiska värdigheter utdelades inom filosofiska
fakulteten under den tid Erik Oxenstierna studerade vid
universitetet, men han, lika så litet som någon annan adlig yngling
erhöll någon grad, ty om ock en akademisk grad skattades
högt, var den dock helt naturligt ej något eftersträfvansvärdt
mål för dem, som genom sin blotta värdighet af grefve ellér
friherre vid alla högtidliga tillfällen togo platsen framför
professorerna*
Men om ock landets förnämsta söner icke togo några
lärdomsgrader vid vårt universitet, äfven om de såsom
fallet var med Erik Oxenstierna, studerade så grundligt, att de
möjligen kunde hafva tagit dem, så var det en annan
utmärkelse, som understundom kom dem till del, nämligen den,
att af konsistorium kallas till »rector illustris». Så hade
Gustaf Axelsson Oxenstierna, Gabriel Gabrielsson Oxenstierna och
sist Magnus Gabriel de la Gardie innehaft detta ämbete. Att
denna utmärkelse skulle erbjudas Erik Oxenstierna var
naturligt. När Magnus Gabriel de la Gardie på våren 1640
nedlade sitt rektorat, tillfrågades också Erik Oxenstierna
högtidligt af två professorer, huruvida han ej ville emottaga
detsamma, men han afsade sig det ärofulla anbudet på den
grund, »att han än en stund vid akademien ernat att blifva».
På hösten samma år hörde sig professorerna för, huru länge
Oxenstierna tänkte stanna vid akademien. Då de erforo, att
han skulle dröja ännu ett par år, förnyade de ej anbudet
förrän hösten 1642. Alla professorerna beslöto då enhälligt
välja Erik Oxenstierna. Ärkebiskopen var särdeles ifrig och
lofvade söka förmå honom »att taga sig det omaket uppå.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
