Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nämnda riktningen, är föga troligt. Erik Oxenstierna var
hvar-ken ärelysten eller djärf, utan han var tvärtom mycket måttfull
och tillbakadragen. Ehuru vi sakna bref af betydenhet från eller
till honom under denna tid och äfven till stor del andra
underrättelser från honom, så talar hela hans lefnad mot
att han skulle ha någon skuld i ryktets uppkomst. — Hvad
som ofvan blifvit sagdt om rikskanslärens ställning till
ryktet om ett giftermål mellan Johan Oxenstierna och Kristina
gäller äfven om hans ställning till den nya form ryktet tog
på våren 1646. Hans af böj ande af alla giftermålsförslag för
Kristinas räkning och motarbetande af pfalziska husets
anspråk gjorde honom likväl allt fortfarande misstänkt hos
samtiden. Efterveriden ser dock häri snarare än något
annat en önskan hos kanslären att själf bibehålla makten.
— Däremot skulle man kunna tänka, att några af Erik
Oxenstiernas vänner af ett missförstådt nit för hans väl
framkommit med det nämnda ryktet för att leda
drottningens tanke i en sådan riktning. Äfven detta är dock föga
sannolikt.
Då Erik Oxenstierna erhöll kännedom om det utspidda
ryktet — huru och af hvem veta vi ej — blef han ytterst
nedslagen. Man såg honom sedan ej ofta vid hofvet, och
han undvek Kristina. M. G. de la Gardie påstår, säkerligen
med en viss öfverdrift, att drottningen sedan ej ville tala
med grefve Erik, och att denne ej ens vågade se på drottningen.
Den gamle de la Gardie tyckes underrättat rikskanslären om
det gängse ryktet; denne ansåg saken värd löje, ehuru väl
den smärtade honom. Drottningen blef emellertid ganska
misslynt och talade länge efteråt med en viss förtrytelse om
att Erik Oxenstierna skulle ha eftertraktat hennes hand. Hon
ansåg dylika planer förmätna och tog illa upp, när Karl
Gustaf några år senare gjorde en jämförelse mellan sig och
Erik Oxenstierna.
Detta är allt hvad vi veta om Oxenstiernornas och
drottningens förhållande i denna dunkla sak.17
Hvad M. G. de la Gardies förhållande härvidlag angår, så
är det lika oklart. Vi hafva redan talat om hans motvilja mot
Oxenstiernorna, hans intresse af deras störtande och hans
vänskap med det pfalziska huset vid denna tid. Det finnes bref
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
