Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvilken sedan gått igen i alla historiska arbeten öfver denna tid.
Denna tydning har en viss sannolikhet för sig. Cerisantes
spelade nämligen onekligen en roll vid det svenska hofvet under
våren 1646, och alla partier ville gärna få honom på sin sida.21
Möjligen är det ock Cerisantes, som i utlandet, dit han på
sommaren 1646 afreste, utkolporterade denna märkliga nyhet.
Säkert är, att på våren 1647 omtalas detta rykte i Osnabriick,
och då ej såsom någon nyhet. De med Axel Oxenstierna
missnöjda diplomaterna underläto ej att fästa sig vid ett
dylikt bevis på kanslärens egennytta och äregirighet. På
ärendenas gång hade det dock intet inflytande, och dess
osannolikhet var för de fleste tydlig. 22 Det omtalas ock i vid denna
tid utkommande smädeskrifter mot rikskanslären. Hemma
såväl som borta hade det likväl funnits de som trott på
planernas befintlighet, och däribland Karl Gustaf och äfven,
såsom det tyckes, i början drottningen.
Chanut omtalar, att kanslären var nedslagen, och att
intriger voro å bane, men att döma af de utdrag ur hans
bref, som varit oss tillgängliga, synes han ej då haft någon
aning om själfva sammanhanget. Detta tyckes visa, att ryktet
ej haft någon större spridning i hemlandet, efter det kunde
undgå en så vaken diplomat. Chanut tillägger, att den unge
de la Gardie ville inviga honom i intrigerna, men han ansåg
det för sig rådligast att hålla sig så aflägsnad ifrån dem som
möjligt, då han ej ville stöta någon ifrån sig och allra minst den,
så länge freden ej var afslutad, alltid mäktige rikskanslären.
Antagligen var det för att afklippa alla vidare tal i denna
riktning, som drottningen, kort efter sedan ryktet utspridts,
utnämnde Erik Oxenstierna till guvernör i Estland i juli 1646.
Magnus Gabriel de la Gardie, som nu var på väg till
sin ambassad i Frankrike, var ytterst nöjd med hans
utnämning, kanske han till och med föreslagit drottningen
densamma, och han önskade, »att icke i några år fundi nostri
calamitas igenkommer utan eclipserar i Livland.» 23
Den unge Gustaf Gustafsson hade redan den 15 febr.
1645 af rådet utnämnts till det nyssnämnda ämbetet, men
kunde ej förmås att resa till Reval, och Magnus Gabriel de la
Gardie påstod, att äfven Axel Oxenstierna »nogsampt låter märka
sig litet contentament utaf sådan sin sons charge att hafva».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
