Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
riddarfanan fullt beväpnad, en vagn med en borgmästare och
syndicus samt ett följe af det unga borgerskapet. Afven
omtalas »svarthufvudbrödema» till häst. Dessa voro en
urgammal korporation, som förde ett mohrhufvud i vapnet, bestod af
ogifta köpmän och bildade tillsammans en rytterikår. Den
äldsta af land tråden och borgmästaren höllo tillbörliga
orationer till den vördade gästen, och sedan följde hela den ståtliga
skaran de bägge grefvarne till slottet under kanonernas dån.
I staden och på slottet voro garnisonerna uppstälda med
flygande fanor, pipor och trummor. Detta ståtliga intåg
egde rum den 9 sept. Den 10 uppkallades på slottet ett
utskott af adeln och staden, hvarvid grefvarne Hom och
Oxenstierna såsom drottningens kommissarier uppläste sina
kreditiv samt edsformuläret. De deputerade sade sig vara
villiga att aflägga eden och aflägsnade sig.
Emellertid dryftade man i staden noga saken och fann,
att de nu anordnade ceremonierna skilde sig från dem, som
förut varit brukliga. Deputerade af borgerskapet kommo upp
på slottet och förklarade, att stadens råd ville såsom förr
skett svärja i rådstugan två och två, hvarefter de äskade, att
deras sekreterare skulle uppläsa eden på torget för »de
gemene» efter samma formulär, som konungens sekreterare
läste upp eden för dem. De ansågo sig såsom »mediatus
magistratus» i förhållande till de gemene. Kommissarierna
sökte öfvertyga dem, att det var vida ståtligare att svärja
ute på torget än i en sal, och att, om deras pretention att
vara »mediatus magistratus» innebure något »realt», ville
kommissarierna aldrig gå in därpå; gälde det åter ceremonier,
så kunde ej staden därvid fästa så stor betydelse. Men allt
var förgäfves. Magistraten vidblef sina fordringar, och
förnyade underhandlingar förde till intet resultat.
Med adeln voro däremot underhandlingarne om
ceremonierna snart afgjorda. Någon tvekan hade visserligen
uppstått, huruvida den unga adeln, de adelsmän, som ej
hade några jordagods, och slutligen de personer, hvilkas
adelskap var omtvistadt, skulle deltaga i hyllningen, men
kommissarierna förklarade, att de kunde alla deltaga, ty
hela ståndet skulle aflägga sina röster på en gång, och alla
Ellen Fries: Erik Oxenstierna. 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
