Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Oxenstierna ville gärna på hösten få sonen öfver till Sverige
i och för giftermålsangelägenhetemas afgörande, men denne
vägrade, ty han ansåg det oriktigt att vid den tiden lemna
provinsen. Axel Oxenstierna fortsätter emellertid med sina
uppmaningar. Sonens svar äro obestämda, så att
rikskans-lären visste ej, om han vågade »skämta till fadermodern eller
jungfruns fadersyster och generaliter recoramendera saken
eller ej». Han vill dock veta, om Erik ville »hazarderat»
eller anstå med allt till våren. Han medgifver, att det är
svårt för sonen att bestämma sig, då han ej känner flickan,
men å andra sidan, är han orolig, »efter jungfrun nu är i
sine bekvemeste år, att någon annan måtte komma emellan»
Både »fältherren» och fru Sidonia Leijonhufvud tänkte på
henne för sina söners räkning. Erik Oxenstierna lät
emellertid genom sin tjenare Krussbiöm höra efter, hurudan den
unga fröken var och skaffade sig hennes porträtt.
Ändtligen emot årets slut beslöt Erik Oxenstierna att
höra sig för hos Elsa Elisabet Brahe. Han hade en lämplig
anledning att skrifva till hennes faster, Margareta Brahe,
som vid denna tid ingått trolofning med hans bror Johan.
I brefvet låg ett annat till den unga fröken. Axel
Oxenstierna hade redan föreslagit denna utväg, liksom han äfven
velat taga sonens förre informator, Daniel Behm, till
underhandlare, hvilken åtnjöt bägge slägternas förtroende och
redan förut begagnats såsom mellanhand. Axel Oxenstierna
öfverlemnade nu »utan stora ceremonier» brefven och erhöll
inom kört svar, hvilka han tog sig frihet att bryta, en
frihet, som han dock ansåg sig böra förklara. Han hade brutit
dem »icke af curiositet eller att jag är bekymrad om sådane
particulare skrifvelser, men allenast efter du förmälte dig
skrifva henne med generale ord till att se, om hon, fröken,
ville svara dig, ty hafver jag till min rättelse att veta, hvad jag
skall göra i din frånvaro, också åstundat att se, huru hon ditt
bref hafver upptagit». Den gamles förtjusning öfver sonens
beslut är uppenbar, han lofvar att »nyttja occasionen» och
hålla saken »in integro förutan ditt præjudicio», och för
den som haft den europeiska diplomatiens alla trådar i sin
hand, var detta nog en lätt sak. Han hade varit rädd för,
att detta giftermål, som slägten Brahe lifligt tycktes önska,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
