Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lingen, inlät sig ej på besvarandet af v. Beuningens första
fordran, men afvisade däremot bestämdt den andra, på den grund
att de åberopade traktaterna endast åsyftade stridigheter vid
Östersjön, att Staterna ej hade understödt Sverige i dess sista
krig med Danmark, och att de sedan genom sin allians med
sistnämnda makt brutit sin gamla förbindelse med Sverige.
Detta land kunde således ej inskränka sig i sin handel för
att behaga dem. Axel Oxenstierna anklagade äfven Staterna
för att under förebärande af konvojs nödvändighet hindra
utlöpandet af svenska fartyg från nederländska hamnar, och
han frågade, hvarför man i Amsterdam fängslat en svensk
undersåte, Stor Johan, som i affärer ditrest. v. Beuningen
blef i de flesta punkter Oxenstierna svaret skyldig, sade sig
dock vilja skaffa upplysningar och förklaringar från sin
regering, och särskildt hoppades han, att om någonting i
fördraget med Danmark vore Sverige »praejudicerligt», det skulle
kunna ändras.4
Denna konferens synes för en tid varit den enda, och
v. Beuningen fann till sin stora förtret, att svenskame hade
allvar med sin önskan, att i sjökriget iakttaga neutralitet,
och att de af denna orsak drogo ut på tiden med alla
underhandlingar. Erik Oxenstierna återvände, som bekant är, efter
en tid till Estland, och Canther for till den polska
fredstraktaten i Liibeck. Af de tillsatta kommissarierna återstod
således endast rikskanslären, men, enär denne var mycket
upptagen af olikartade göromål, så var det endast med
svårighet, som v. Beuningen erhöll enskilda samtal med honom,
hvilka dock understundom kunde vara sex å sju timmar.
Såväl den ene som den andre bibehöllo dock allt fortfarande
sin en gång intagna ståndpunkt. Axel Oxenstierna föreslog
likväl inom kort, att Sverige skulle uppträda såsom medlare
i den pågående striden, hvilket v. Beuningen först afslog.
Rikskanslären upphörde ej häller att beskärma sig öfver det
sätt, hvarpå svenska fartyg behandlades af Staterna, såväl i
Sundet som i Kanalen. Holländarne ville tydligen begagna
den allmänna osäkerheten för att genom krångel och obehag
tillintetgöra Sveriges uppblomstrande handel. Äfven Stor
Johans fängslande, som egde rum på grund af gamla skulder
i Amsterdam, användes såsom skäl för att undvika ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
