Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
låtsades ej förstå, hvad han ej ville förstå, och fortsatte
nitiskt sina underhandlingar.5
Generalstaterna hade genom ett beslut af 16 nov. 1652
n. st. tillstadt v. Beuningen att ej afslå den svenska
regeringens begäran att få uppträda såsom medlare, och han talade
därom med drottningen och Oxenstierna vid alla audienser
och sammanträden. De föreslogo Göteborg såsom en lämplig
medlingsplats eller frågade, om Staterna ville föreslå någon
annan. När slutligen det sades, att engelsmännen voro böjda
för Sveriges medling och tänkt begära densamma samt de
tillika visade sig tillmötesgående i afseende å svenskarnes
anspråk på ersättning för de förluster dessa lidit genom de
engelska kaperiema, blef den svenska regeringen än mera
bestämd i sina underhandlingar med v. Beuningen. Hvarken
Generalstaternas förnyade resolution om en nordisk allians
{12 maj n. st.) eller de nya fullmakter, som den danske
residenten erhöll, utöfvade något inflytande på
underhandlingarne i Stockholm.®
Att v. Beuningens förslag understöddes från Danmarks
och Frankrikes sida var ej egnadt att medföra någon fördel
för Staterna. Hvad Danmark angår, så hade det aldrig
allvarligt trott på uppriktigheten å svensk sida af de under
vintern framkomna alliansförslagen. Spänningen mellan Sverige
och Danmark var nämligen vid denna tid starkare än
vanligt, och detta af flera orsaker. Samtidigt som v. Beuningen
afsändes till Sverige hade Genralstaterna skickat
borgmästaren Nanning K eg ser till Danmark för att förmå detta land
att i kraft af 1649 års fördrag bistå Staterna i kriget mot
England. Danmark var en vän af Stuartarne och misstrodde
Cromwell, men fruktade allt för mycket Sverige och dess
närmande till England för att våga öppet visa detta. Den
8 febr. 1653 slöt Danmark detta oaktad t ett nytt förbund
med Staterna, i kraft af hvilket det skulle hålla en flotta på
20 skepp i Sundet och stänga detta för England. Till
aktivt deltagande i kriget kunde dock Danmark ei förmås. Vid
denna tid afsändes den ofvannämnda ambassaden till
Stockholm och förslag framstäldes för Generalstaterna att
upp-häfva redemptionstraktaten. Ingendera parten hade funnit
Ellen Fries. Erik Oxenstierna. 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
