Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
grannar». Till denna mening slöt sig de fleste af
råds-herrame. De yrkade likväl på att regeringen skulle först
och sist sträfva efter en varaktig fred.
I ett följande sammanträde af handlades den politik
Sverige borde föra mot Polen. När nu konungen främst
med hänsyn till detta land ökat sin här, skulle man bevilja
fred, ifall Polen gick in på afträdandet af Livland och
polske konungen på afsägelsen af alla anspråk på svenska
tronen, eller skulle man fordra någon ytterligare garanti?
Riks-kanslären uttalade sig genast för den senare uppfattningen,
hvilken otvifvelaktigt också var konungens, och såsom skäl
anförde han, »att det är tryggare i sig själf, såsom ock det
bör tagas i konsideration, att andra kanske skulle bemäktiga
sig det vi i det fallet kunde hafva ögat på, och således få
af dem värre grannar än vi nu hafva af Polen». Afven vore
det svårt i motsatt fall betala den värfvade hären, liksom
äfven de nu redan värfvade officerame kunde blifva
missnöjda öfver att ej blifva använda, och därföre möjligen en
annan gång ej skulle gå i svensk tjenst. Konungen hade
sålunda i sina krigsrustningar gått rådets utslag i förväg,
och dymedels sannolikt delvis inverkat på dess beslut. Vid
en närmare granskning af de vilkor, på hvilka fred skulle
beviljas åt Polen, fasthöll råd^t vid erhållandet af Preussen,
såsom ett sine qua non för fredens bibehållande. Preussen
vore, enligt Bengt Skyttes ord, »occulus Maris Balici», en
förmur för Livland samt så beläget, att det kunde hålla
Polen och kurfursten af Brandenburg i tömmarne».
Diskussionen sammanfattades slutligen af rikskanslären i denna
anda: »Ville ock Polen med godo genom traktater
accom-modera sig i detta, vore det så mycket önskligare, men i .
vidrigt fall måste man genom vapnens tvång bringa dem
därtill,–––att de nu utan längre uppskof måste accomo-
dera sig, verserandes såväl deras som vårt intresse däruti.
Utaf detta följer också, att K. Maj:t beskyddar och tager
dem i protektion som därom anhålla, efter det är ett
kristligt verk och själfva billigheten det fordrar. Detta allt
rådes intet, som att begynna ett nytt krig, ty därtill
requi-reras ständernas consens, utan till den ända, att alla
farligheter i tid kunna afvärjas». 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
